Därför startar inte kvinnor företag
Noterat 8 March 2008 av TobiasInternationella kvinnodagen idag och det har flera (alla?) tidningar uppmärksammat. Om ni inte sett Veckans affärers specialnummer bör ni gör det. Intervjuer med bland andra Anna Carrfors Bråkenhielm, som berättar om tv-branschen.
Idag skriver DN att Sverige är näst sämst i EU – efter Danmark – på kvinnligt företagande. Först blir jag lite förvånad, men sedan inte och då tänker jag framför allt på föräldraåren i livet. Jag känner alltför många företagare, både kvinnor och män, som mött på stort motstånd och dålig förståelse från Försäkringskassan för att få en föräldrapenning som speglar den faktiska lönen. Att intäkterna varierar från månad till månad när man har enskild firma är – särskilt i kulturens ofta säsongsbaserade verklighet – snarare regel än undantag. Även om man har ett litet aktiebolag är det inte säkert att en “fast lön” är möjlig.
Är det sämre än i någon annat land? Nej, men vi människor är märkligt riskbenägna och väljer hellre ett sämre alternativ om vi säkert vet att det är det vi har. Det finns det mycket forskning som stödjer.
Låt mig spekulera utifrån denna mänskliga egenskap. Denna veta vad man får-attityd innebär att tryggheten i trygghetssystemet finns som anställd. Trots att livet som företagare egentligen medför en flexibilitet som är behövlig i småbarnslivet (såvida företaget funkar förstås).
Varför är det här relevant på den här bloggen?
Det här också blivit en kulturfråga eftersom allt fler i kultursektorn blir företagare, och ofta med enskilda firmor. Om relativt färre kvinnor generellt startar företaget lär bilden vara densamma (eller ännu mer påtaglig) i kultursektorn. Det finns därmed en risk att färre kvinnor – utanför institutionerna – fortsätter en bana inom kulturen. Fördelningen mellan kvinnor och män såsom anställda ger bara en del av bilden.
Vill du börja prenumerera på 
