Apropå den tidigare refererade artikeln om de kvinnliga studenterna på Handelshögskolan, är det bara att konstatera att den kulturekonomiska framtiden ser ljus ut.
Tre – eller fyra (journalisten eller tekniken har tyvärr slirat) – av de sammanlagt tio handelsstudenterna berättar om sin kulturella bakgrund och påpekar att de gärna vill kombinera sitt kulturintresse med sin ekonomutbildning.
Vill man, kan man tolka det som ett tydligt tecken på det David Parrish kallar ”T-shirts and Suits” (även om man kan fråga sig om den framtiden inte klär lika mycket i klänning som i t-shirt och kostym).
Såhär inleds till exempel reportaget om en av studenterna, Estelle Joubert Westling:
”– Jag läste en artikel om författaren Jonas Hassen Khemiri. Han hade gått Handels och gjort praktik på FN. Då insåg jag bredden på utbildningen.
Hon beskriver sig själv som kulturintresserad. Konst, film och form är en del av det som intresserar.
På gymnasiet, där hon också var ordförande i elevrådet, skrev hon en uppsats om konst i det offentliga rummet utifrån en närstudie av tunnelbanestationerna i Bagarmossen och i Kungsträdgården.”
Och såhär står det i en annan av intervjuerna:
”Ida Almlöf har alltid varit intresserad av det estetiska: dans, musik och konst. Kanske kan hon se en möjlighet att kombinera det med sin utbildning.”
Och i en tredje:
”Musik eller marknadsföring? Eller en kombination av båda? Sofie Andersson har tagit sånglektioner sedan hon var 13 år, ska strax in i studion för att spela in några sånger som hon själv har skrivit texten till.
– En sak visste jag från början. Jag ville ut i vida världen och jag ville hålla på med musik.”