Grattis Dramaten – huset, alltså – som fyller 100 år!
Den kulturekonomiskt kunniga tänker säkert en dag som denna på Lars Östman och hans bok ”Lysande ögonblick och finansiella kriser. Dramaten under ett sekel”, utgiven på EFI, år 2006.
Lars Östman är professor emeritus i redovisning och finansiering vid Handelshögskolan i Stockholm. För en introduktion till några spännande teman i boken, läs till exempel den här recensionen.
Själv minns jag framför allt en sak, nämligen hur situationen då, för 100 år sedan, liknade den vi har i dag, år 2008. Då – precis som nu – fanns krav på att Dramaten skulle fixa egenintäkter och privat finansiering. Däremellan, under 1900-talet, såg det annorlunda ut. Staten ökade då sina åtaganden och sitt ansvar, för att nå sin absoluta höjdpunkt i början av 1970-talet, om jag minns det rätt. Sedan vände det tillbaka igen, till den situation som vi har i dag.
Vad vi har bevittnat under 1900-talet är med andra ord ett slags kulturpolitisk båge, som spändes som högst i början av 1970-talet, bara för att sedan slakna igen.
Det är värt att tänka på.
Och dessutom får man i dessa tider aldrig glömma redovisningsprofessorns varning för att lita alltför mycket på kortsiktiga mätbara företeelser som publiksiffror och dylikt, speciellt när det – som i teaterns fall – handlar om långsiktiga, konstnärliga processer.