Det är en hel del snyftande i dagarna när stockholmstidningarnas krönikörer nostalgiskt skriver om skivaffären och hur den försvinner. Anledningen är att Skivfönstret, en av de där butikerna med handskrivna rekommendationer, slår igen i huvudstan.
Trots att jag har en läggning för det nostalgiska och är musikälskare, är jag långt från i tårar. Jag inser att jag får skylla mig själv. För trots att jag har vandrat maratonlopp runt i skivbutiker inser jag, vid närmare eftertanke, att jag knappt handlat i dem.
Under uppväxten i Småland beställde jag från Ginza: låg och granskade de där listorna (då utan bilder) och prickade för. Butiken i stan hade ändå aldrig skivorna som jag ville ha, så varför – resonerade jag – skulle de beställa och inte jag direkt. Nu beställer jag skivor, eller laddar ner, via Internet. Jag älskar det oändliga utbudet som finns, så nära, så tillgängligt. Rekommendationerna får jag via last.fm, vänner, recensioner, bloggar.
Varför jag ändå älskade att besöka, säg, Mega på Sergels torg berodde på att jag då kunde lyssna på allt jag hade läst om i musiktidningar eller i Expressen. Men också för testlyssnandet fungerar nätet utmärkt.
Enligt marknadens logik är det naturligt att om efterfrågan saknas, behövs inte utbudet. Efterfrågan i bemärkelsen att köpa: Det finns en anledning att gamla varumärken gått i graven, trots att så många kan stämma upp i en (kostnadsfri) lovsång för dem. Samma resonemang kan för övrigt appliceras på illegal nedladdning också.
Kulturpolitikens argument mot marknadens logik för att försvara subventioner är att det finns ett värde i att ha möjligheten att ett visst utbud finns: Om inte för den här generationen, så kanske för generationer framåt. Vi kan inte riskera kulturen (den som anses värd att försvaras och förvaltas) för tillfälliga smakskiftningar – och vilka är vi att bryta kedjan?
Men skivbutiker lär aldrig platsa som ”kulturarv”. Själv är jag inte heller beredd att betala för optionen att ha skivbutiker att vandra omkring i om 20 år, eller för att min dotter ska kunna göra det då. Varför skulle hon?
PS. En liknande utveckling pågår i bokbranschen. Tidningarna skrev igår (SvD här, DN här) om att en fjärdedel av alla böcker som såldes i Sverige sker via Internet. För mig ligger kanske siffran på 95% (och då är jag en storhandlare; >10.000 kr). Men jag tror inte på samma utslagning som gäller skivbutiker, åtminstone inte än. Dels är det långt kvar till eboksläsaren slår igenom (även om Amazons nya verkar intressant) som möjliggör nedladdning, dels har många boklådor en sidoverksamhet i pappershandeln som ofta är mer lönsam (min far jobbade i respektive drev bokhandel i 49 år). Musikbranschen kan också lära sig något av bokbranschen vad gäller pocketutgivningen: att hitta prisvärda paketeringar som medför att det inte värt att lägga tid på att ladda ner.