Man får känslan av att Sverige kan komma och följa efter Storbritannien på flera plan. Förändringen av bidragsstrukturen, som Arts Council nyligen har annonserat, är ett. Public service är ett annat, där BBC nu ska dela licenspengarna med andra kanaler. Det är med andra ord läge att bevaka den brittiska utvecklingen; inte bara på ”creative industries – creative economy”-området, utan på alla områden.
Annars kan jag själv inte låta bli att följa Niklas Ekdals blogg från Davos, där man också får tipset att gå direkt till World Economic Forums hemsida. Spännande är det, inte minst för att världs- och kulturekonomin onekligen hänger samman.
Så mycket om kulturekonomi har jag dock inte lyckats hitta på WEF ännu. För några år sedan höll min danska kollega Lotte ett seminarium om sin forskning där, och förrförra året fick jag själv en förfrågan, som ledde till en intervju och sedan… tyvärr ingenting.
Frågan är hur centrala kulturekonomiska spörsmål egentligen är i Davos. Eller generellt. Driver kulturen den ekonomiska utvecklingen, som exempelvis Currid argumenterar för? Eller har den inte alls den avgörande betydelse som vi kulturekonomer gärna vill tro? Är kulturekonomi ett centralt område, och bara bortglömt i exempelvis Davos, eller inte?