Så uttryckte sig nyligen en av mina kollegor kritiskt angående en kulturekonomisk antologi, som jag själv tyckte var bra. Med det menade han att det var mycket prat, men lite innehåll. ”Flummig” sa en annan – och plötsligt gick det upp för mig att vi här har lite av ett dilemma på det kulturekonomiska fältet.
Det jag, med min humanistiska orientering, tycker är bra – inte minst för att det inte kommer med svar, utan får folk att tänka själva – tycker en del av mina kollegor är flummigt – av samma skäl. Och tvärtom.
Fältet som sådant är dock till sin karaktär mångvetenskapligt. Det hörs på själva namnet: kulturekonomi. Det bygger både på en humanistisk och en samhällsvetenskaplig tradition. På humaniora,”cultural studies”, sociologi, juridik, företags- och nationalekonomi.
Men hur lätt är det egentligen att kombinera dessa sinsemellan och till och med inbördes mycket olika discipliner?
Suck. Inte undra på att det ibland känns svårt.
Och då har jag ändå inte tagit fasta på att det dessutom är ett fält som antas och förväntas ha praktisk och politisk relevans…