Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
22 januari 2008 under Noterat | kommentera

Typisk tisdag

Emma Emma

I dag har det varit en alldeles vanlig dag: en förmiddag med forskning och en eftermiddag med undervisning; därefter ett litet forskningsmöte och nu – på kvällen – lite bloggande och så småningom en krönika. En mer typisk tisdag kan man faktiskt inte tänka sig.Lite nöjd känner jag mig också, eftersom det här är precis mina uppdrag: 1) att forska; 2) att undervisa och 3) att kommunicera med det omgivande samhället, d v s den s k ”tredje uppgiften”.

Det som gör mig gladast är undervisningen. Den skulle jag aldrig kunna leva utan. Det är ett ofattbart privilegium att få ha ett antal, smarta tjugoåringar omkring sig, som man kan bolla tankar och idéer med. Efter 17 år som lärare, blir jag faktiskt fortfarande lika glad varenda gång jag stiger in i salen. Det är där som jag trivs allra bäst, professionellt.

Sedan är jag förstås extremt lyckligt lottad. Jag får undervisa i mina älsklingsämnen och jag har förmånen att ha fantastiska studenter, som är intresserade av ämnet. Man kan med andra ord inte ha det bättre.

Det enda som bekymrade mig i dag var några frågetecken kring antologin Kulturell ekonomi, som jag prövar för första gången. Den verkar uppfattas som lite väl inomvetenskapligt hållen, vilket inte är ett bra omdöme om kurslitteratur. Jag förstår inte varför det ska vara så otroligt svårt att få fram bra kurslitteratur på det kulturekonomiska fältet. Vad är det för fel på oss akademiker? Varför kan vi inte kommunicera med andra än våra egna kollegor?

Själv kan jag tycka att det är givande att nå ut till fler, även om det ofta ses med visst förakt inom vetenskapen. Det är därför det är så kul att skriva krönikor. Akademiska texter tycker jag däremot är urtråkigt att skriva. Själva forskningen är förstås jättekul och superspännande, men formen som den förväntas redovisas i, kväver mig. Jag hatar den. Och jag kommer aldrig att förstå varför man inte kan tillåta mer av en mångfald.

Fast det är väl som jag en gång skrev i en antologi, det är formen som är normen. Tyvärr.

En kommentar
  1. Charlotta skriver:

    Som du skrev nedanför Emma – vi tycker precis lika här också. Jag älskar vissa delar av mitt jobb – att undervisa, att föreläsa om det jag sysslar med för andra utanför den akademiska världen och att forska. Men det är **** tråkigt att skriva akademiska texter! Det var därför jag kunde känna att The Warhol Economy var lite befriande. I egenskap av forskare irriterade jag mig på att Currid stoppar in diverse coola saker, men samtidigt kunde jag känna ett sting av avund för att hon faktiskt tillåts göra det. Forskaren i mig säger att det här inte är vetenskapligt, samtidigt så skulle jag vilja se mycket mer frihet i hur formen för hur våra texter får lov att se ut.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas