Det var nog en del i kultur-Sverige som satte kaffet i halsen i morse. I Svenska Dagbladet idag berättar Johan Staël von Holstein om vad han som styrelseledamot kan bidra med till Kulturrådet.
”Jag har ett modernt synsätt med starkt kapitalistiska värderingar.”
Å ena sidan konst som ”efterbliven (sic!) och eftersatt resurs” som kan vitaliseras, å andra sidan måste konstnärerna själva vilja leva på sin konst. Men det finns väl ingen konstnär som inte vill leva på sin konst, frågan är snarare hur. Citatet följer sedan:
”Det är upp till (konstnärerna) att definiera sina egna varumärken och hitta sin publik. Bidrag och stöd kan inte vara den enda försörjningen. Fler borde vara intresserade av att starta kommersiella företag och tjäna pengar på sina uttryck.”
Om Kulturrådets funktion:
”Jag vill ge unga mer plats i konstvärlden. Har man hållit på länge behövs inga bidrag. Staten ska bli bättre på att värdera hur deras sponsorpengar används. Då växer pengarna.”
En fördel med tillsättningen är att debattknivarna kommer slipas. Det kan vara behövligt ibland för att inte riskera rundgång i retoriken.