Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
27 november 2007 under Noterat | kommentera

Borgarkärringar som kulturbärare

Emma Emma

Ser vi ett frö till en debatt? Åtminstone tycker jag att Susanna Popova sätter fingret på något väsentligt, när hon i Svenska Dagbladet påpekar att vi borgarkärringar inte så sällan möts med ett viss förakt i delar av kulturvärlden.

Bakgrunden är följande. Operans chefsdramaturg Stefan Johansson kallar i sin blogg Susanna Popova en ”borgarkäring”. Popova svarar i sin blogg med att kalla Johansson för ”Sexisten på Operan”, men sätter också in påhoppet i ett sammanhang och pekar på kulturens mer allmänna förakt för borgerligheten.

Vid första anblicken kan det kanske tyckas fånigt; lite personangrepp hit och dit på olika bloggar. Men bakom kulisserna döljer sig några väsentliga frågor. Hur ser synen på publiken egentligen ut? Och är det inte lite parodiskt att det å ena sidan är den övre medel- eller borgarklassen som framför allt besöker institutioner som Kungliga Operan, samtidigt som det inte så sällan har odlats ett förakt gentemot samma klass inom delar av kulturvärlden?

(Jag vet till exempel inte hur många gånger – tusentals, tror jag – som jag har fått försvara att jag kommer från Handelshögskolan och intresserar mig för, och undervisar i, kultur. Trots att det alldeles uppenbart är mina studenter som kommer att utgöra publiken i framtiden.)

Lägg sedan till ett mått av … patriarkat, och situationen blir solklar. Jag glömmer aldrig chocken när vi för ett antal år sedan hade en chefsutbildning för teater- och näringslivschefer. Bland teatercheferna rådde en förhärskande manlig norm, så till den milda grad att cheferna från näringslivet blev helt förvånade. Något liknande hade de aldrig varit med om, och skulle förstås inte fungera inom deras mer progressiva företag.

(Det är med sådant i bakhuvudet som jag ibland ler åt alla fina tankar om samarbeten mellan kulturen och näringslivet där man ska lära av varandra. Precis som Popova njuter jag gärna av en opera, men jag är inte helt säker på att Operan är en förebild för en kreativ, human och progressiv organisation.)

Huvudfrågan kvarstår dock och det är varför delar av kultursektorn inte vårdar den hand som föder dem; och då framför allt alla borgarkärringar. Svaret tror jag återigen står att finna i modernismen, som sedan mitten av 1800-talet har odlat idén om att Konstens fiende är borgerligheten.

Samtidigt som vi borgarkärringar säkert inte är helt oskyldiga, eftersom vi har kittlats av precis samma tanke, och omhuldat bland annat dramatiker som Lars Norén.

4 kommentarer
  1. ClaesW skriver:

    Det är tydligen en mänsklig rättighet att få vara kränkt nu för tiden. Idag är det borgarkärringarna, vilka är det imorgon?

  2. Emma Emma skriver:

    Kränkt, vem är kränkt? Inte jag i alla fall, och inte Popova heller som glatt deklarerar att hon gärna spelar rollen av borgarkärring.

  3. Stefan Johansson skriver:

    Popova blandar bort korten. Ingen angriper hennes status som kulturkramare. Samma dag som Schenström sparkas och hennes efterträdare vidgår svartbygge utnämner Popova i en kolumn om Peter Bratt sanning och hederlighet till ett borgerligt arv – det kommenterade jag på min blogg som ovanligt illa tajmat och rätt skrymtande under rubriken Borgarkäring nr 2. Sexistiskt? Gäsp. Har det att göra med mina fyra decennier inom kultursektorn? Ingenting.

  4. Stefan Johansson skriver:

    För att ännu mer precisera denna parodi på debatt: Ingenting av detta handlar om ”synen på publiken” hos några kulturskapare utan enbart om Popovas rätt anmärkningsvärda idéer om att vissa goda moraliska egenskaper skulle tillhöra en bestämd klass. Vem är extrem och elitistisk ? Man kan bara hoppas att hon inte talar för så många fler av sina ”klasskamrater”.
    Slut för min del.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas