Kulturföretagande, javisst!
Noterat 22 October 2007 av EmmaSjälvklart ska vi satsa på våra kulturföretag, precis som vi satsar på andra delar av vårt näringsliv! Jag brukar t ex alltid be mina studenter jämföra budgeten på kultur- respektive näringsdepartementet för att se i vilken sfär de s k “bidragstagarna” finns. Gissa svaret! Och som ett par kloka kvinnor från Västra Götaland påpekade häromdagen; hur mycket hjälpte inte Sverige till för att bygga upp exempelvis bilindustrin?
Även om Vinnova, ITPS och några fler börjar vakna till liv, finns det förstås hur mycket som helst att göra på det här området. Och här är ju både KK-stiftelsens och Almis olika initiativ jättebra, och man önskar verkligen att fler skulle följa efter. En del saker faller visserligen under allmän företagarpolitik, där inte minst småföretagandets villkor förstås blir viktiga. Men andra är säkert specifika för kulturföretagandet – och här finns det massvis kvar att göra. Absolut!
Under årens lopp har jag också diskuterat frågan med många näringslivsorganisationer. Svensk Exportkredit, till exempel, som 8 november anordnar sitt årliga “kulturexportseminarium“, i syfte att diskutera vad som krävs för att öka den svenska “kulturexporten”. Sådana initiativ är förstås fantastiska och jag jobbar själv dagligen med att föra in konst- och kulturföretagandet som en självklar del i Handelshögskolans utbildning. Målsättningen är att i varje ämne ha exempel från just kulturföretag, så att den sektorn på sikt ses som den del av näringslivet och ekonomin som den faktiskt är.
Men därmed inte sagt att jag tycker att det här ska vara kulturpolitikens fokus, och, som jag alltid säger: “lika lite som man ska förneka sambandet mellan kultur och ekonomi, lika lite ska man reducera kulturen till att enbart handla om ekonomi”. Utmaningen är att kunna ha flera logiker i huvudet, samtidigt.
Sedan har jag i ärlighetens namn alltid haft lite problem med själva begreppet “upplevelseindustri”. Häromdagen bestämde jag mig till exempel för att antingen sluta handla på Akademibokhandeln i Skrapan, “det kommersiella kulturhuset”, eller, möjligtvis, ta med min egen (tyg)kasse dit.
Handlar man där, får man nämligen en kasse som det står “innehåller upplevelser” på – och så vill jag inte klassificera alla mina bokinköp. En del, javisst, men långtifrån alla! Och någon kasse med “innehåller kunskap” på, kunde de inte erbjuda. På Akademibokhandeln.
Det är som om jag skulle bygga upp kurser utifrån målsättningen att enbart erbjuda studenterna “upplevelser”… Därmed inte sagt att jag inte tror att upplevelser kan vara en viktig del i lärandet, det tror jag absolut. Precis som upplevelser kan vara en viktig del av det som kommer ur kulturföretagandet, men inte allt. Eller? Hakar jag bara upp mig på begrepp, eller formar språket våra föreställningar – och därmed vår värld?
Vill du börja prenumerera på 
(On October 22nd, 2007 at 12:20)
Jag håller helt med. Men är det så att vi inte klarar av, i vårt kollektiva medvetande, att samtidigt ha flera logiker i huvudet? Eller är det konsensus-Sverige som medför att nyanseringen (eventuellt) hanteras av pendelrörelser fram och tillbaka?