Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
19 oktober 2007 under Noterat | kommentera

En "Freudian slip" från Kulturdepartementet

Emma Emma

Häromdagen ordnade Kulturdepartementet och Kulturrådet en hearing om EU-kommissionens meddelande om kultur. Jag var ombedd att inleda kring det andra delområdet ”Att främja kulturen som en drivkraft för kreativitet inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning”.

Den delen innehöll en hel del bra saker, men också nästan alla av vår tids s k ”buzz-words”. Dessutom sattes de samman till den (numera) politiskt korrekta och för-givet-tagna kedjan: kultur ger kreativitet som ger innovation som ger tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning – och därför ska vi satsa på kultur!

Det enda modebegrepp som fattades i det ursprungliga EU-dokumentet var entreprenörskap, men det fixade det svenska Kulturdepartementet, genom att – ”av misstag” – lägga till det i formuleringarna på Power Point-bilderna. Jag tolkade det som en ”Freudian slip”, och tyckte att det var ganska kul – och mycket talande.

Annars var det en tillställning där jag, som någon påpekade, framstod som den som mest försökte tona upp andra värden än de rent ekonomiska, trots eller på grund av min bakgrund. Inte för att det är något fel på att satsa på så kallade kreativa näringar eller upplevelseindustri, men jag återkommer gång på gång till att vi måste betona även andra värden av konst och kultur – och framför allt inte tro att marknaden kan fixa allt. Framför allt om vi talar kulturpolitik!

I det här fallet blev jag dessutom lite förvånad över att man så ensidigt hade betonat det ekonomiska värdet, eftersom Lissabonstrategin innehåller tre utvecklingsområden: ekonomisk, social och hållbar utveckling. Personligen tycker jag ju att konsten och kulturen är minst lika viktiga för den sociala och den hållbara utvecklingen (på det sistnämnda området pågår förresten en del spännande forskning, som studerar om det inte kan vara bra för miljön att vi konsumerar upplevelser istället för varor).

Som alltid kände jag mig dock rätt ensam om att gå emot strömmen. Jag försöker trösta mig med att det var precis likadant när jag började forska på fältet för sjutton år sedan. Då var det ingen som såg någon koppling alls mellan kultur och ekonomi, och alla tyckte att jag var galen som ville prata både om kulturens humanistiska och ekonomiska värde. På den tiden var det enbart det humanistiska man ”fick” prata om, åtminstone i kulturkretsar, och nu är det alltså precis tvärtom.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas