Just hemkommen från Cirque du Soleils föreställning Delirium i Globen är jag lite omtumlad. Inte för att den var så fantastiskt bra, för det var den faktiskt inte. Snarare var den ganska ojämn, och musiken var – precis som Betty Skawonius varnade för i Dagens Nyheter - inte i min smak, för att uttrycka det lika milt som min mer diplomatiske son brukar göra.
Men ändå. Jag har följt Cirque du Soleil sedan 1980-talet, då jag första gången bodde i Canada. ”Cirque” var omöjliga att undvika; de dök upp överallt, även på den handelshögskola i Montréal, där jag så småningom arbetade. Fast då fortfarande som det lilla nycirkuskompani de en gång var, inte helt olika svenska Cirkus Cirkör.
I dag ser det lite annorlunda ut. I dag har ”Cirque” närmare 4 000 anställda, 15 föreställningar på repertoaren runt om i världen, en av Montreal-regionens största forsknings- och utvecklingsavdelningar och de har inte tagit emot ett offentligt eller privat bidrag sedan 1992. Kommersiellt är de helt enkelt en gigantisk succé och som kulturekonom är det svårt att inte bli fascinerad och förförd av Fenomenet Cirque du Soleil.
Personligen är jag egentligen inte riktigt lika förtjust i deras föreställningar, och har faktiskt aldrig varit det. Det är lite för slickt, lite för snyggt, lite för smart, för min smak. Jag saknar det mänskliga, det ruffa och imperfekta, misstagen och motståndet. Och det har jag, som sagt var, alltid gjort, ända sedan 1980-talet.
Men ändå. Ändå kan jag som i kväll sitta där i Globen och bli sprudlande glad, för att det trots allt är just Cirque du Soleil och för att de är så speciella, så unika. För att de talar samma språk som de gjorde redan på 1980-talet: fortfarande står för den där fantastiska och fantasifulla blandningen av olika konstarter och teknik; för att de kan och klarar multimedia; för den så karakteristiska drömvärlden; för blandningen av nordamerikansk Show och det franskt burleska – för att de är Cirque du Soleil; för att de är så ”quebecois” och samtidigt så globala; för att de inte liknar några andra!
Jag längtar till i morgon, då jag ska vara med och prata på ett seminarium innan showen, tillsammans med Cirkör och representanter för såväl Botkyrka som Montréal.