Kulturekonomi

Länge leve ledarskapslitteraturen

I kväll startade vi en studiecirkel, Bengt Göransson (kultur- och utbildningsminister 1982-1991) och jag, i regi av Ideell Arena. En studiecirkel för chefer, där vi enbart använder skönlitteratur som kurslitteratur. Till den här första kvällen hade vi läst PO Enquists “Lewis resa” och Marguerite Yourcenars “Hadrianus minnen” och samlades i Missionshuset på Skansen, för ett samtal om ledarskap, ideell verksamhet, litteratur, och livet i största allmänhet.

Det är den här typen av kunskapsbyggande jag tror på, fjärran från alla glassiga konferenser och “kick-offer”, där de verkliga offren är alla deltagare som tvingas lyssna till den ena självupptagna och PowerPoint-sjuka estradören efter den andra. Istället: ett stilla samtal en vacker höstkväll, funderingar som byts och bryts, en kopp kaffe på verandan. Ett utbyte på riktigt, utan några givna svar.

I kväll visade det sig också vara ett antal mycket spännande deltagare som hade anmält sig, och Bengt Göransson är förstås en fantastisk och bildad samtalspartner. Det känns som en verklig ynnest att få vara med och jag ser redan fram emot nästa tillfälle.

Att vi använder skönlitteratur, istället för managementlitteratur, gör förstås sitt till. Skönlitteraturen öppnar för en helt annan typ av samtal, för andra frågor och dimensioner, för mer komplexitet. För mig blev det tydligt redan på 1980-talet, då jag började läsa litteraturvetenskap efter att ha tröttnat på finansbranschen. Snart insåg jag att jag lärde mig mycket mer om ledarskap av att läsa litteraturvetenskap, än vad jag någonsin hade gjort under min studietid på Handels.

Det var med det i bakhuvudet som jag återvände till Handels, fast besluten att föra in mer humaniora på schemat. Vilket jag delvis har lyckats med, även om framtiden ser oviss ut. Själv fortsätter jag dock att smuggla in såväl skönlitteratur som annan kultur och humaniora i mina egna kurser, inspirerad bland annat av den amerikanska filosofen Martha Nussbaum. Och jag är övertygad om att det rustar studenterna för framtiden. Eller som David Brooks skrev häromdagen i New York Times:

Recent brain research, rather than reducing everything to electrical impulses and quantifiable pulses, actually enhances our appreciation of human complexity and richness. While psychometrics offered the false allure of objective fact, the new science brings us back into contact with literature, history and the humanities, and, ultimately, to the uniqueness of the individual.

litteratur, samarbeten, utbildningar

Emma posted this article under Noterat on Wednesday, September 19th, 2007 at 23:59 You can follow any responses to this entry through the RSS feed. You can leave a comment or trackback from your own site.