I DN i dag handlar det om mangans popularitet. Kanske ingen nyhet, men väl så intressant. Tänk vad det gör med våra kids.
Som tydligast blev det när sonen och jag reste runt i Kina för ett par år sedan. Jag fumlade runt, och förstod mig aldrig riktigt på koderna och kulturen. Alltmedan han – nio år gammal – kände sig hemmastadd direkt. Och det var inte så konstigt, för trots allt läser han nästan enbart asiatisk litteratur, d v s manga; han ser asiatiska filmer; praktiserar asiatisk idrott och är, liksom flera av sina vänner, buddhist. Ja, han kunde till och med äta med pinnar, långt innan han behärskade kniv och gaffel.
I min generation växte vi, till vissa föräldrars fasa, upp med amerikansk kultur; nästa generation växer upp med asiatisk. Frågan är vad det kommer att göra med världsbilden. Kommer centrum att förflyttas? Är Asien det nya Amerika?