Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 juli 2007 under Noterat | kommentera

Den svenska vs amerikanska modellen

Emma Emma

Det är aldrig lätt att sammanfatta de många intrycken från en semester, och när semestern, som i mitt fall, dessutom pågått under fem långa veckor är det nästintill omöjligt. Sonen och jag har – inspirerade av Jenny Diskis fantastiska reseskildring Främling på tåg – tågluffat runt USA, och det är bland det bästa jag någonsin gjort och en kulturell upplevelse om något!
Men det har också blivit en del annan kultur. Massvis av film, förstås, eftersom det i USA sommartid är Filmtajm med stort F – antagligen beroende på att biograferna är luftkonditionerade. Vi har hunnit med ett gäng premiärer: Simpsons, Harry Potter, Transformers, Ratatouille, Evan Almighty… Som synes har urvalet styrts av det elvaåriga ressällskapet – och av marknadsföringen (mer om den senare).
Annars har det, som under nästan alla våra långresor, blivit mindre litteratur än beräknat; en hel del musik via iPodden; inga datorspel (semesterdealen lyder: inget spelande, inget jobbande); lite för mycket och framför allt lite för dålig tv på kvällarna samt sist, men inte minst, massvis av museer.
Vi utgör nämligen ett levande bevis på att museer och turism hör ihop. Aldrig går vi så mycket på museer som när vi reser; ofta blir det flera per dag. Och vi är inte ensamma. Museer, speciellt om de har fri entré, utgör generellt viktiga turistattraktioner. I Storbritannien, till exempel, anses sju av de tio viktigaste turistattraktioner vara statliga museer och gallerier – med fri entré.
Frågan är om inte en satsning på museer till och med kan bidra till ökad turism. Vad hade till exempel Washington DC varit utan sitt Smithsonian; hade staden haft lika många besökare?
Att det dessutom är fri entré på de flesta museerna i Washington DC gör inte saken sämre. Det gör att det är lätt att slinka in på museer man inte vanligtvis besöker – och tänk vad lärorikt och kul det är! Precis som kulturlivet bör fungera, enligt min mening. Och detta sker alltså i USA, men inte längre i Sverige!

På många sätt fungerar dock museerna i USA precis som man föreställer sig. En hel del är privata, såsom exempelvis Georgia O’Keeffe-museet i Santa Fe. Från början var det tänkt att det skulle vara ett offentligt finansierat museum, men sedan tyckte huvudfinansiären och grundaren Anne Marion att det var ett dåligt alternativ. Eller som hennes man, John Marion, uttrycker det i museets presentation:

“She thought it was a much better idea to do a museum on her own rather than be part of the state museum” […] “State-owned museums were subject to the whims of state finances; there would be no guarantee the state wouldn’t some day decide to sell O’Keeffe paintings to meet some direct need…”

I Sverige resonerar vi för det mesta precis tvärtom: privata medel är kortsiktiga; offentliga garanterar långsiktighet. Och det säger väl egentligen allt om hur föreställningarna om kulturfinansiering skiljer sig åt mellan olika länder.

Själv föredrar jag den svenska modellen och tron på det offentliga, inte minst efter att ha rest runt här hela sommaren. Men mer om det senare.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas