Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
27 juli 2007 under Noterat | kommentera

Hans musik går inte att hitta – Lars Forssell död

Tobias Tobias

En stor del av det svenska kulturarvet är bortprioriterat. Det som klassats som populärmusik, det som bara är några decennier bort.

Poeten Lars Forssell är död. Det märkliga är att jag har lyssnat en del på Lars Forssells visor i sommar. Kanske för att en dotter är på väg (om fem dagar enligt prognos) och jag ville höra hans vaggvisa som Cornelis tolkar på ”Visor, svarta och röda”. En fantastisk sång, liksom en del annat Forssell gjorde.

Men den skivan går inte att få tag i nu och knappt något annat heller av Lars Forssell. När jag söker på CDON hittar jag endast en nyutgiven skiva med Ewa Fröling. På den andra dominanten Ginza finns inget alls. På Itunes finns sången ”Tillägnan” i två olika tolkningar. På svenska Klicktrack inget.

Apropå de digitala musikbutikerna. Det säger en del om hur långt kvar det är från det kompletta digitala lagret och en förverkligad ”lång svans”-marknad. Mycket eftersom det är det nya och de gamla hitsen som läggs upp på hyllorna i den digitala skivbutiken. Resten ligger och skräpar odigitaliserat i majorbolagens lager (de köpte ju upp många av de svenska mindre bolagen) eller har inte passerat förbi några av de mellanhänder som finns på vägen fram till konsumenten.

På så sätt går en stor del av den svenska musikkulturen förlorad eftersom den inte ens tillgängliggörs.

Det finns några lösningar och vi är några som funderar framåt. På uppdrag av IUC Hultsfred skriver jag, Johan Ekelund och Daniel Johansson en utredning om ämnet. Återkommer om resultaten.

För övrigt: Lars Forssell var med och förändrade vår syn på kulturen på ett sätt som jag älskar. På ett hotell i Paris på 50-talet satt han med Pär Rådström och slöt ett heligt avtal att hädanefter ”precis vad vi ville och hur vi ville, oberoende av om genren ansågs fin eller inte; vi skulle krossa det skändliga elfenbenstornet och låta all världens vindar blåsa över ruinerna.” Det skriver sonen till Pär Rådström, författaren Niklas Rådström, i SvD idag och påpekar vilket ställningstagande det var då att jobba över fin- och fulkultursgränserna som Forssell gjorde. Även DN kommenterar det.

Det verkar onekligen vara lättare att andas idag.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas