Skatterabatter till kulturföretagare viktigt verktyg
Noterat 25 July 2007 av TobiasFler konstaterar att det är finansministern som styr över kulturpolitiken. Idag Cecilia Wikström (fp) på DN Debatt. Det är en bra artikel.
Skatterabatter är ett av de vanligaste verktyg som används i världen för att stimulera lokal kulturproduktion och kreativa kluster. Exempel finns bland annat i New Yorks “Made in NY”-satsning på tv och film och Montreals satsning på datorspel.
Varför? Flera studier, bland annat vår senaste om den audiovisuella industrin i Stockholm-Mälardalen (släpps 17 september), pekar på några orsaker varför frilansande kulturarbetare (i vid mening) är viktiga. Trots att de inte sällan tvingas till alternativa försörjningar och att arbetsmarknaden är tuff för dem, har dessa egenföretagare och frilansare stor betydelse från ett samhällsekonomiskt perspektiv:
- De behövs. På samma sätt som frilansarna behöver företagen som anlitar dem, har företagen stor nytta av
en stor och kvalificerad pool av arbetare – för alla enstaka projekt, för att kunna växa snabbt och för att
kunna vara konkurrenskraftig. - De skapar ekonomiskt värde. Indirekt genom att fungera som viktiga underleverantörer, men också genom
att var och en för sig skapar sysselsättning och bidrar till ekonomin. - De lockar. Attraktiviteten stärks i en region eller stad av att ha många personer inom konstnärliga arbeten.
De skapar aktiviteter och står för det oväntade.
Under sifferdribblingarna till den senaste studien såg jag också en hög korrelation mellan tätheten av frilansare – som inte bara är knutna till den audiovisuella industrin, utan till kulturnäringarna och upplevelseindustrin generellt – och det regionala värdeskapandet av de audiovisuella sektorerna (bidraget till BRP:n). Trots att frilansarna endast utgör drygt 4 procent av antal sysselsatta i de audiovisuella sektorerna.
Vad som driver vad är svårt att säga. Snarare bör man nog se värdeskapandet som en växelverkan där idéer kan komma från mindre aktörer, men där större företag är viktiga för att finansiera och genomföra idéerna.
Den här gruppen som jag brukar kalla k-företagare (se t.ex. i boken “FUNK”) – och som i Storbritannien benämns som “the independents” – hamnar dock ofta i ett mittenlandskap policyramverk – mellan kultur och näring, trots att de egentligen i många fall ryms under båda kategorierna.
Men med skatterabatten finns en öppning att faktiskt göra något.
Vill du börja prenumerera på 
