En roligt hårdvinklad rubrik i Dagens Nyheter: ”Kulturhyror kassako för staten”. Knappast är det så att staten tjänar pengar på kulturhyror. Det är ju staten (eller landsting eller kommuner) som står för institutionernas hyror, genom anslag så att hyrorna kan betalas (tillbaka).
Som tur var är artikeln mer nyanserad: att det är ”omräkningsmodellen” som det är fel på, att problemet snarare är att hyrorna för vissa kulturinstitutioner inte stäms av mot anslagen så att verksamheten påverkas på ett sätt som strider mot direktiv och uppsatta mål. Det är en artikel som hakar på diskussionen om marknadshyror och kulturen. Se mitt tidigare inlägg nedan.
Artikeln avslutas med att finansministern Anders Borg viftar bort att det här är en fråga för finansdepartementet, utan för ”kulturdepartementet och museernas ledning”. Jag håller med att om att det är upp till kulturdepartementet att överse situationen och till ledningarna att ta fram underlag. Men hur mycket utrymme har kulturdepartementet att agera vid behov? Inte mycket.
Det är finansdepartementet som styr över pengarna. Som Eva Bonnier säger i en intervju i Göteborgs-Postens artikelserie ”Kulturens makthavare”:
”Varje finansminister är landets mäktigaste kulturpolitiker.”