Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 juli 2007 under Noterat | kommentera

Den svenska vs amerikanska modellen

Emma Emma

Det är aldrig lätt att sammanfatta de många intrycken från en semester, och när semestern, som i mitt fall, dessutom pågått under fem långa veckor är det nästintill omöjligt. Sonen och jag har – inspirerade av Jenny Diskis fantastiska reseskildring Främling på tåg – tågluffat runt USA, och det är bland det bästa jag någonsin gjort och en kulturell upplevelse om något!
Men det har också blivit en del annan kultur. Massvis av film, förstås, eftersom det i USA sommartid är Filmtajm med stort F – antagligen beroende på att biograferna är luftkonditionerade. Vi har hunnit med ett gäng premiärer: Simpsons, Harry Potter, Transformers, Ratatouille, Evan Almighty… Som synes har urvalet styrts av det elvaåriga ressällskapet – och av marknadsföringen (mer om den senare).
Annars har det, som under nästan alla våra långresor, blivit mindre litteratur än beräknat; en hel del musik via iPodden; inga datorspel (semesterdealen lyder: inget spelande, inget jobbande); lite för mycket och framför allt lite för dålig tv på kvällarna samt sist, men inte minst, massvis av museer.
Vi utgör nämligen ett levande bevis på att museer och turism hör ihop. Aldrig går vi så mycket på museer som när vi reser; ofta blir det flera per dag. Och vi är inte ensamma. Museer, speciellt om de har fri entré, utgör generellt viktiga turistattraktioner. I Storbritannien, till exempel, anses sju av de tio viktigaste turistattraktioner vara statliga museer och gallerier – med fri entré.
Frågan är om inte en satsning på museer till och med kan bidra till ökad turism. Vad hade till exempel Washington DC varit utan sitt Smithsonian; hade staden haft lika många besökare?
Att det dessutom är fri entré på de flesta museerna i Washington DC gör inte saken sämre. Det gör att det är lätt att slinka in på museer man inte vanligtvis besöker – och tänk vad lärorikt och kul det är! Precis som kulturlivet bör fungera, enligt min mening. Och detta sker alltså i USA, men inte längre i Sverige!

På många sätt fungerar dock museerna i USA precis som man föreställer sig. En hel del är privata, såsom exempelvis Georgia O’Keeffe-museet i Santa Fe. Från början var det tänkt att det skulle vara ett offentligt finansierat museum, men sedan tyckte huvudfinansiären och grundaren Anne Marion att det var ett dåligt alternativ. Eller som hennes man, John Marion, uttrycker det i museets presentation:

“She thought it was a much better idea to do a museum on her own rather than be part of the state museum” […] “State-owned museums were subject to the whims of state finances; there would be no guarantee the state wouldn’t some day decide to sell O’Keeffe paintings to meet some direct need…”

I Sverige resonerar vi för det mesta precis tvärtom: privata medel är kortsiktiga; offentliga garanterar långsiktighet. Och det säger väl egentligen allt om hur föreställningarna om kulturfinansiering skiljer sig åt mellan olika länder.

Själv föredrar jag den svenska modellen och tron på det offentliga, inte minst efter att ha rest runt här hela sommaren. Men mer om det senare.

Kommentera
27 juli 2007 under Noterat | kommentera

Hans musik går inte att hitta – Lars Forssell död

Tobias Tobias

En stor del av det svenska kulturarvet är bortprioriterat. Det som klassats som populärmusik, det som bara är några decennier bort.

Poeten Lars Forssell är död. Det märkliga är att jag har lyssnat en del på Lars Forssells visor i sommar. Kanske för att en dotter är på väg (om fem dagar enligt prognos) och jag ville höra hans vaggvisa som Cornelis tolkar på ”Visor, svarta och röda”. En fantastisk sång, liksom en del annat Forssell gjorde.

Men den skivan går inte att få tag i nu och knappt något annat heller av Lars Forssell. När jag söker på CDON hittar jag endast en nyutgiven skiva med Ewa Fröling. På den andra dominanten Ginza finns inget alls. På Itunes finns sången ”Tillägnan” i två olika tolkningar. På svenska Klicktrack inget.

Apropå de digitala musikbutikerna. Det säger en del om hur långt kvar det är från det kompletta digitala lagret och en förverkligad ”lång svans”-marknad. Mycket eftersom det är det nya och de gamla hitsen som läggs upp på hyllorna i den digitala skivbutiken. Resten ligger och skräpar odigitaliserat i majorbolagens lager (de köpte ju upp många av de svenska mindre bolagen) eller har inte passerat förbi några av de mellanhänder som finns på vägen fram till konsumenten.

På så sätt går en stor del av den svenska musikkulturen förlorad eftersom den inte ens tillgängliggörs.

Det finns några lösningar och vi är några som funderar framåt. På uppdrag av IUC Hultsfred skriver jag, Johan Ekelund och Daniel Johansson en utredning om ämnet. Återkommer om resultaten.

För övrigt: Lars Forssell var med och förändrade vår syn på kulturen på ett sätt som jag älskar. På ett hotell i Paris på 50-talet satt han med Pär Rådström och slöt ett heligt avtal att hädanefter ”precis vad vi ville och hur vi ville, oberoende av om genren ansågs fin eller inte; vi skulle krossa det skändliga elfenbenstornet och låta all världens vindar blåsa över ruinerna.” Det skriver sonen till Pär Rådström, författaren Niklas Rådström, i SvD idag och påpekar vilket ställningstagande det var då att jobba över fin- och fulkultursgränserna som Forssell gjorde. Även DN kommenterar det.

Det verkar onekligen vara lättare att andas idag.

Kommentera
25 juli 2007 under Noterat | kommentera

Skatterabatter till kulturföretagare viktigt verktyg

Tobias Tobias

Fler konstaterar att det är finansministern som styr över kulturpolitiken. Idag Cecilia Wikström (fp) på DN Debatt. Det är en bra artikel.

Skatterabatter är ett av de vanligaste verktyg som används i världen för att stimulera lokal kulturproduktion och kreativa kluster. Exempel finns bland annat i New Yorks ”Made in NY”-satsning på tv och film och Montreals satsning på datorspel.

Varför? Flera studier, bland annat vår senaste om den audiovisuella industrin i Stockholm-Mälardalen (släpps 17 september), pekar på några orsaker varför frilansande kulturarbetare (i vid mening) är viktiga. Trots att de inte sällan tvingas till alternativa försörjningar och att arbetsmarknaden är tuff för dem, har dessa egenföretagare och frilansare stor betydelse från ett samhällsekonomiskt perspektiv:

  • De behövs. På samma sätt som frilansarna behöver företagen som anlitar dem, har företagen stor nytta av
    en stor och kvalificerad pool av arbetare – för alla enstaka projekt, för att kunna växa snabbt och för att
    kunna vara konkurrenskraftig.
  • De skapar ekonomiskt värde. Indirekt genom att fungera som viktiga underleverantörer, men också genom
    att var och en för sig skapar sysselsättning och bidrar till ekonomin.
  • De lockar. Attraktiviteten stärks i en region eller stad av att ha många personer inom konstnärliga arbeten.
    De skapar aktiviteter och står för det oväntade.

Under sifferdribblingarna till den senaste studien såg jag också en hög korrelation mellan tätheten av frilansare – som inte bara är knutna till den audiovisuella industrin, utan till kulturnäringarna och upplevelseindustrin generellt – och det regionala värdeskapandet av de audiovisuella sektorerna (bidraget till BRP:n). Trots att frilansarna endast utgör drygt 4 procent av antal sysselsatta i de audiovisuella sektorerna.

korrelation_frilansare2.jpg

Vad som driver vad är svårt att säga. Snarare bör man nog se värdeskapandet som en växelverkan där idéer kan komma från mindre aktörer, men där större företag är viktiga för att finansiera och genomföra idéerna.

Den här gruppen som jag brukar kalla k-företagare (se t.ex. i boken ”FUNK”) – och som i Storbritannien benämns som ”the independents” – hamnar dock ofta i ett mittenlandskap policyramverk – mellan kultur och näring, trots att de egentligen i många fall ryms under båda kategorierna.

Men med skatterabatten finns en öppning att faktiskt göra något.

Kommentera
23 juli 2007 under Noterat | kommentera

Magisk industri: historiskt ögonblick för boken!

Tobias Tobias

Vilket historiskt ögonblick för kulturindustrin, för den delen av ekonomin som lyckas lagra och sprida magi!

I det här fallet bokstavligt talat.

Jag tänker på den sjunde och sista Harry Potter-boken. Ungefär hundra meter från mitt kontor ligger Science Fiction-bokhandeln, i Gamla stan i Stockholm, och därifrån ringlade sig kön bort till Riksdagshuset natten till lördag.

I USA såldes 8,3 miljoner ex under det första dygnet. För kedjan Borders, USA:s näst största bokhandelskedja, var lördagen den bästa dagen i företagets historia med 1,2 miljoner sålda Harry Potter-böcker. I dessa digitala tider, och en bok för barn och ungdomar.

Inte ett nytt datorspel, en ny konsol, ett biljettsläpp till en konsert eller en ny film.

Knappast en ny skiva.

I stället en bok på 800 sidor.

Kommentera
23 juli 2007 under Noterat | kommentera

Inte bara regn: därför går vi på bio i sommar

Tobias Tobias

Det är inte bara regnet som gör att biobesöken har ökat den här sommaren.

SvD konstaterar att sommaren tidigare sågs som en säsong då få gick på bio. Flera biografer stänger fortfarande under sommaren.

Men något har hänt och en förklaring utöver regnet har varit att flera storfilmer har premiär nu. Galen premiärplanering? Orsaken är att storfilmer kan ha premiär i Sverige samma dag som i USA, jämfört med att det tidigare kunde dröja flera månader.

Och i USA är sommaren den största biosäsongen, vilket är lätt att fascineras över som soltörstande svensk. Det är därför inte förvånande att storfilmer släpps i USA den här perioden.

Kommentera
17 juli 2007 under Noterat | 2 kommentarer

Att beskriva kultur- och kreativa näringarna

Tobias Tobias

En lång mötesdag på ITPS om deras uppdrag att kartlägga upplevelseindustrins och de kreativa näringarnas betydelse för ekonomisk tillväxt.

Att beskriva de här sektorerna i ekonomiska termer innebär svåra val vad gäller avgränsningar. Utifrån en en låt kan mängder av spridningseffekter uppstå. Men ska man räkna med mobiloperatören som säljer en ringsignal med låten?

När jag för fyra-fem år sedan tog fram statistik för KK-stiftelsen om upplevelseindustrin var det tydligt hur svårt det var att dela in sektorerna i ”stuprör”. I stället ville jag fånga hur sektorerna var relaterade till varandra och möjligheterna för indirekta effekter, till exempel när det gäller innehållets betydelse för teknikutveckling (hemelektronik, internettjänster, bredband), liksom för att skapa attraktionskraft (turism, profilering).

Jag ritade skissen nedan för att förklara hur jag menade (och vi använde en bild på ringar på vatten på omslaget). Några år senare är det tydligt att fler tänker på liknande sätt. I den uppmärksammade KEA-studien om ”The Economy of Culture in Europe” sker en uppdelning i fyra steg: 1) Core arts field, 2) Cultural industries, 3) Creative industries and activities, och 4) Related industries. Dessutom har Storbritanniens kulturdepartement uppdaterat sin definition i sin nya rapport, och illustrerar just med cirklar och samma tankesätt.

Att kartlägga upplevelseindustrinUK Creative industries
Kommentera
16 juli 2007 under Noterat | kommentera

Finansministern styr över kulturen

Tobias Tobias

En roligt hårdvinklad rubrik i Dagens Nyheter: ”Kulturhyror kassako för staten”. Knappast är det så att staten tjänar pengar på kulturhyror. Det är ju staten (eller landsting eller kommuner) som står för institutionernas hyror, genom anslag så att hyrorna kan betalas (tillbaka).

Som tur var är artikeln mer nyanserad: att det är ”omräkningsmodellen” som det är fel på, att problemet snarare är att hyrorna för vissa kulturinstitutioner inte stäms av mot anslagen så att verksamheten påverkas på ett sätt som strider mot direktiv och uppsatta mål. Det är en artikel som hakar på diskussionen om marknadshyror och kulturen. Se mitt tidigare inlägg nedan.

Artikeln avslutas med att finansministern Anders Borg viftar bort att det här är en fråga för finansdepartementet, utan för ”kulturdepartementet och museernas ledning”. Jag håller med att om att det är upp till kulturdepartementet att överse situationen och till ledningarna att ta fram underlag. Men hur mycket utrymme har kulturdepartementet att agera vid behov? Inte mycket.

Det är finansdepartementet som styr över pengarna. Som Eva Bonnier säger i en intervju i Göteborgs-Postens artikelserie ”Kulturens makthavare”:

”Varje finansminister är landets mäktigaste kulturpolitiker.”

Kommentera
13 juli 2007 under Noterat | kommentera

Astorias konkurs: hotar inte den "smala filmen"

Tobias Tobias

Biokedjan Astoria har lämnat in en ansökan om konkurs. SF har därmed i princip biomonopol i Sverige.

Det är trist på många sätt. Men hur trist?

1) Klart det finns plats för aktörer, även om SF:s ställning är mycket stark. Men plats finns det alltid på en växande marknad. (Ja, biomarknaden växer.) I stället är frågan om Astoria agerade på rätt sätt. Tyvärr inte. Visionen var lysande från ett konsumentperspektiv – vem vill ha inte ha världens bästa ljudanläggning och kvalitet överallt? Tyvärr nådde inte idén om helhetsupplevelse fram till publiken. Den var inte tydlig nog och kommunicerades inte heller bra (se min tidigare kommentar i SVT:s ”Kulturnyheterna”). Framför allt var publiken inte beredd att betala något extra för den.

2) Konkurser hotar den smala filmen, skriver DN, och blottar både ett enormt stockholmsperspektiv och dålig nutidsinsikt. För det första har majoriteten av Sveriges befolkning aldrig kunnat se ”smal film” på bio. I Vetlanda där jag växte upp (inte så liten stad) fick jag vara nöjd om bio visades över huvud taget. För det andra så medför den digitala tekniken att just spridningen kan bli bättre och Folkets Hus och Parker erbjuder lösningar för detta. För det tredje, och den viktigaste poängen, är bio inte längre den viktigaste kanalen för ny film (idag ses endast en fjärdel av all film på bio). Det är i stället dvd och snart on-demand-tjänster (när de får ett vettigt utbud), inte minst för just smal film (och dessutom ny tv-drama). Både av geografiska, tidsskäl (längre fönster) och kvalitetsorsaker (mycket pengar har investerats i hushållens hemmabioanläggningar, som inte involverar prassel i biosalongen).

Distributören Triangelfilms konkurs är därför värre än Astorias. Utan distribution, ingen möjlighet för visning alls. Då finns bara egen import som alternativ för hemmabioentusiasten.

Framåt: Om stöd ska ges till något är det till filmfestivaler, produktion (och tillhörande barn- och ungdomsverksamhet), distribution och singelbiografer.

Kommentera
9 juli 2007 under Noterat | kommentera

Marknadshyror och kulturen

Tobias Tobias

Ekonomistyrning måste vara relevant och inrikta sig på rätt saker. Det gäller även inom kulturen, men i den icke-kommersiella delen av kultursektorn blir ofta effekterna desto större om kostnadssidan skenar iväg.

En orsak är att intäktssidan sällan inte kan påverkas lika mycket. En annan är att kostnadsstrukturen sällan är flexibel. En institution sitter fast i ett hus eller i ett uppdrag. En symfoniorkester kan till exempel inte avskeda hur många som helst – då är det ingen symfoniorkester längre (och innebär alltså ett annat uppdrag).

Det här har återigen blivit tydligt när Statens museer för världskultur (SMVK) nu tvingas säga upp tio anställda på grund av hyreshöjningar som staten inte har kompenserat institutionen för, enligt DN. SvD har därefter resonerat vidare.

Att sätta marknadshyror för lokaler som ändå ska hyras ut till andra hyresgäster leder till fel fokus. Det enda som sker är att pengar bollas runt mellan olika delar i den statliga apparaten (och det i sig kostar).

När Lena Svanberg höll på med sin utredning “Leka marknad” skrev jag på Expressen kultur (19/5 2000) om kostnadssjuka, uppräkning och ineffektiv hyressättning. Tryck vidare för artikeln.

(mer…)

Kommentera
9 juli 2007 under Noterat | kommentera

"Krossa mångfalden"

Tobias Tobias

Filmbranschen ska koncentreras till ett fåtal stora aktörer. Det vill Sveriges Television och Svenska Filminstitutet som tycker att det finns för många och för penningsvaga bolag i filmbranschen. Målet är, enligt en artikel i DN, ”ett tiotal starka film- och tv-bolag”.

Jag missade den här artikeln när den kom, men ser till slut kommentaren till förra inlägget av Tomas Almlöv.

Det kan vara årets märkliga utspel hittills och märkligast är citatet från SVT:s dramachef Gunnar Carlsson:

”Att göra film för att betala sina hyror är inget bra incitament för att göra film.”

Jobbar han själv gratis?

SFI:s Charlotta Denward, chef för produktionsstödsavdelningen, är mer nyanserad och konstaterar att de inte kan tala om hur bolagen ska skötas. Men vd:n Peter Hald säger ändå att SFI ”sett till att starka bolag fått bidragen hittills”.

Är det storleken på bolag som ska avgöra och inte de bästa idéerna?

Just nu håller jag på och avslutar rapporten ”Film utanför filmen” (för bl.a. Film Stockholm, Länsstyrelsen i Stockholms län och Filmpol Mitt). Där och i alla andra studier som jag har läst i ämnet är det tydligt att mångfald både skapar kulturell och ekonomisk tillväxt.

Annars håller jag med om – som Gunnar Carlsson dessutom säger – att produktionsbolag också bör göra tv-dramatik. Bolag som strävar efter flera ben och flera finansieringsformer har större chans att klara sig och expandera.

Men någonstans måste man rimligtvis börja?

Fri television? Knappast.

Kommentera