Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
9 december 2014 under Noterat | kommentera

10 rekommendationer för att stärka den kulturella och kreativa sektorn

red red

Vid månadsskiftet ägde ECIAs, European Creative Industries Alliance, slutkonferens rum där de presenterade tio policyrekommendationer utifrån deras arbete de senaste tre åren. Rekommendationerna är indelade i tre områden:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom tvärsektoriell samverkan.
  • Utveckla bättre företagsstöd och tillgång till finansiering i effektiva regionala ekosystem.
  • Mät och öka kännedomen om värdet av den kulturella och kreativa sektorn som en viktig drivkraft för innovation och tillväxt.

Varje rekommendation beskrivs med konkreta exempel ECIA:s slutrapport. Ett exempel på en rekommendation är att införa innovationscheckar för att stärka kreativa företags inriktning att sälja tjänster/produkter till andra företag. Det vill säga ett sätt att stödja ett tvärsektoriellt samarbete.

Ladda ned rapporten och läs mer om vad som diskuterades i panelerna om de olika policyrekommendationerna vid konferensen.

Kommentera
3 december 2014 under Analys, Noterat | kommentera

David och Goliat – kulturens och kreativitetens roll

Tobias Tobias

Jag höll ett föredrag på Mälardalsrådets konferens på temat ”Kreativitetens värde” i förra veckan. Nedan är min sammanfattning av mitt budskap, som jag ombads skriva till Mälardalsrådets webbplats. Där kommer även videoklipp att ligga.

Tips: se även rapporter och annat från Mälardalsrådets arbete i övrigt med en ”öppen och kreativ region”.

11_141125_MDR_MD_1492

 

Låt oss tänka förbi myterna om kreativitetens värden. Det blir felaktigt att betrakta dessa värden som något från sidan, som något oväntat och bara förekommer ibland.

Kreativitetens värden är i stället centrala och blir allt viktigare. Jag ska ge några förklaringar.

Allting blir bättre med en historia – och låt mig gå tillbaka till den om David som besegrar Goliat. Denna myt brukar beskrivas som att David gör det omöjliga, tack vare fantasi, inspiration och mod.

”David och Goliat” är också titeln på en fantastisk bok av Malcolm Gladwell, en bok som mitt förlag Volante gav ut på svenska i början av 2014. Författaren Gladwell pekar på att det i själva verket inte var särskilt oväntat att David vann. Snarare var det helt rimligt om man känner till förutsättningarna. Slungkastare såsom David var helt enkelt en typ av krigare som alltid hade goda möjligheter att besegra en fotsoldat med tung rustning, det vill säga av Goliats typ.

På motsvarande sätt handlar kreativitetens värden inte om något som vi ska vara förvånade över eller ses som en anomali. Kreativitetens värden finns här hela tiden, och blir allt viktigare.

Jag kan börja med att nämna det självklara, apropå själva berättelsen om David och Goliat. Vi bär med oss språket och historier hela tiden, och sådana möjligheter skapar en grogrund för vår identitet och vårt sätt att kommunicera.

En annan aspekt handlar om att vi ska undvika motpoler – det blir kontraproduktivt att måla upp David-mot-Goliat-situationer. På så sätt tror jag inte heller på begrepp som ”kulturledd utveckling” (på engelska culture-led development eller regeneration).

Samverkan blir i stället nyckelord, till exempel för stadsutveckling. All möjlig kreativitet behövs för att hantera våra utmaningar framåt – inte minst hur våra städer ska kunna växa på ett hållbart sätt.

Det innebär också att kulturella och kreativa sektorn behöver öppna upp sig och fundera utanför sina egna branschspår. Inte sällan krävs förnyelse ändå, av andra skäl – många kulturnäringar, och personer som jobbar i dem, möter hårdare och förändrade villkor på sina egna marknader; såsom bokförlag, filmbolag, journalister.

Konkret tycker jag att det kanadensiska projektet One Millionth Tower är ett bra exempel på samverkan. Här samarbetar olika kompetenser, bland annat arkitekter och animatörer, med lokalbefolkningen för att utveckla miljonprogramsområden.

Kreativitetens värden handlar dessutom om vilka jobb som finns kvar. Vi lever i tider av ökad automatisering och jobless growth, tillväxt utan ökad sysselsättning. Vilka jobb kommer egentligen bli kvar? Enligt ny forskning så kommer ungefär hälften av nuvarande yrken försvinna inom tio–tjugo år, men av de kreativa yrkena så är siffran snarare åtta av tio.

Slutsatsen är alltså att kreativitetens värden inte handlar om tillägg, utan om något som finns med oss hela tiden – och som kommer bli ännu viktigare framåt beroende på samhällsutmaningar, inte minst en förändrad arbetsmarknad.

Kommentera
28 november 2014 under Noterat | kommentera

Kulturella och kreativa sektorn går samman i GB

red red

creativeindustriesfed

I Storbritannien har ett initiativ, The Creative Industries Federation, startats i tisdags där den kulturella och kreativa sektorn går samman för att påverka politiken att skapa bättre förutsättningar för sektorn. The Creative Industries Federation samlar såväl organisationer inom privat och offentlig sektor och från multinationella företag till soloföretagaren. De ska bland annat arbeta för att göra det lättare att anställa från andra länder, immateriella rättigheter och kreativa ämnen i utbildningssystemet.

Bakom initiativet är grundaren designern Sir John Sorrel och vd är John Kampfner, ordförande för kulturinstitutionen Turner Contemporary. I dagsläget samlar förbundet cirka 220 organisationer, däribland BBC, London Symfoniorkester, Bloomberg och Google.

Kommentera
5 november 2014 under Noterat | 1 kommentar

Nedläggning av granskning

Tobias Tobias

Det är inte bra att Myndigheten för kulturanalys läggs ner helt utan analys eller ordentlig motivering. Andra analysmyndigheter ska ses över, har regeringen meddelat, men Kulturanalys läggs ner direkt.

Förvånande också.

Jag har suttit med i Insynsrådet och tycker att myndigheten gjort mycket och mycket bra för små medel. Utöver de rapporter som synts så har myndigheten fungerat som en koordinerande aktör för den kulturpolitiska forskning som bedrivs. Tidigare hade det kulturpolitiska observatoriet Swecult en sådan roll, men detta har avvecklats.

Jag minns när jag började verka i fältet. Det kändes ensamt… Främst kanske för att man inte hade koll på varandra eller gavs utrymme i kulturpolitiska diskussioner.

Den senaste tiden har det blivit mycket bättre, och varit viktigt i tider på kunskap behövts särskilt ute i kommuner och regioner i samband med införandet av Samverkansmodellen.

På den konferens som Myndigheten för kulturanalys arrangerade i måndags så presenterade professor Bengt Jacobsson, Södertörns högskola, en ny bok om kulturpolitik. Han konstaterade att den kulturpolitiska styrningen framför allt består i organiseringen.

Risken framåt är att en extern granskning av denna organisering — och finansieringen av den — inte kommer ske framåt. De olika kulturmyndigheterna kan utvärdera utifrån sina egna relationer och områden, men gör det sämre när det gäller sin roll i den kulturpolitiska helheten.

Myndighet eller inte — en granskningskapacitet framåt när det gäller kulturpolitiken och kulturpolitiska anlayser är mycket viktig.

Kommentera
3 november 2014 under Noterat | kommentera

50 miljoner till filmfond i Stockholm

Tobias Tobias

Äntligen!

I förra veckan gick Roger Mogert (S), nytt stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm, ut och meddelade att Stockholms stad ska bli fullvärdiga medlemmar i Filmregion Stockholm-Mälardalen och att Stockholm ska ta en ”ledande roll” i att dra in 50 miljoner kronor till en fond för investering i film. Det är alltså en del av de vallöften Mogert gick ut med i våras i en debattartikel i SvD.

Vi får se vad det innebär i praktiken, men jag tycker att det är rimligt — både som boende i och som analytiker — att Stockholms stad inte bara ska glida på andra kommuners engagemang och finansiering, utan faktiskt betalar utifrån sin befolkningsstorlek.

Man kan från ett Stockholms stad-perspektiv hävda att det i många fall råder motsatt förhållande, att huvudstaden bekostar mycket som kranskommunerna drar nytta av. Visserligen, men Stockholm har redan en fördel i att så många statliga verksamheter ligger här, och jag tycker att man som huvudstad även ska ta på sig en ledartröja i sin region.

Jag har varit med på denna resa i tio år. Då började vi med rapporten som blev ”Filmen och staden”, då vi konstaterade att Stockholm saknade ett erbjudande för film- och tv-producenter och vi jämförde med New York, Rotterdam, London och Paris. Vi försökte också förklara de olika effekter och värden som uppstår i samband med en filmproduktion.

Tio år har gått. Branschutvecklingen har knappast stått stilla, så det är inte samma svar på alla frågor längre. Men jag är övertygad om att huvudstaden har mycket att vinna på detta.

 

filmenstaden
Kommentera
25 oktober 2014 under Noterat | kommentera

Creative Cities and Crossovers

Tobias Tobias

I gave a talk at the 6th Asia-Europe Culture Ministers Meeting in Rotterdam last week – and returned home with a few conclusions. The headline of the three-day conference was Creative Industries.

The first conclusion was how we talked about creative cities as important for creating a sustainable future. Every available and useful tool is needed to tackle current and future challenges. New innovations are needed, and hence creative skills are critical.

This illustrates however a shift, compared to previous policy discussions which emphasize attractiveness or the cultural and creative sector (and the creative industries). The background report was titled Crossovers and when writing about “creative cities”, Charles Landry – perhaps the person most associated with the term – emphasizes sustainability.

I would not say that this is new. In a blog post almost three years ago, looking back at the previous year, I dubbed 2011 ”the year of ‘the change'”.

***

Back to Rotterdam. I was one of the speakers at the workshop, which happened to be labeled “Creative Cities”. I was invited by the Department of Culture of Sweden (for reasons you have to talk to them about ;-). However, my talk circled around why it is important to apply a holistic perspective designing policies for a ‘creative city’. At the least, this involves a combination of cultural policy and business and innovation policy.

What is important here  is that innovation or economic policy must not colonize cultural policy. This would imply an imbalance that would not acknowledge the central role of art and culture, and would thus reduce their significance for the economy.

***

There are of course various perspectives at a conference like this. Representatives from the Asian countries stressed the cultural heritage and I talked more about creative industries such as the music industry, mentioning Spotify and Max Martin.

After this session I headed to a more informal workshop with the European Creative Business Network, invited by Leo van Loon (at the picture below). The perspective here was more action-oriented and start up-focused, although crossover was a key word also here.

 

IMG_7533-3.JPG
IMG_7537-3.JPG

 

IMG_7542-2.JPG

 

 

Kommentera
24 oktober 2014 under Noterat | kommentera

Kulturbudgetens utveckling

red red

Kommentera
3 oktober 2014 under Noterat | kommentera

För- och nackdelar med nya kulturministern

Tobias Tobias

Alice Bah Kuhnke ny kulturminister, och ny i MP. Många är upprymda och jag också vid första tanken, men jag ser också en stor nackdel.

PLUS

Bah Kuhnke kommer senast som GD för Ungdomsstyrelsen. Det är bra. Det innebär förhoppningsvis ett uppdaterat perspektiv på hur kultur skapas och sprids, med allt vad det innebär för bibliotek, digitalisering, film, media, läsning — ja, egentligen allt. Kulturpolitikens viktigaste uppgift är också att arbeta med kultur och unga, eftersom kultur så tydligt är något som man lär sig (läsning o.d.) och behöver skapa förståelse för (s.k. förvärvad smak).

Ålder är förstås en siffra, men jag kan notera att Bah Kuhnke är den yngsta kulturministern sedan Wallström 1994. Wallström var då 40 år, Bah Kuhnke är 43 år i år. Att jämföra med Håkan Juholt som trots sin medelålder framför allt dyrkade Elvis Presley (läs Andres Lokkos kommentar).

Gissar att Bah Kuhnke — i alla fall till att börja med — kommer vara oerhört omtyckt av kultur- och  mediesektorn. Men enbart det räcker inte.

Förståelse för civilsamhället genom sina tidigare jobb på Sektor 3 och Fair Trade m.m.

Erfarenheten som uppväxt på landet (som jag själv). Det är viktigt för att förstå hur avlägsna kulturinstitutionerna är för alla utanför de större städerna. Framför allt syftar jag här på det mentala avståndet.

Erfarenhet från media kan förhoppningsvis innebära en bra analys av hur mediepolitiken bör utformas.

MINUS

Jag brukar säga att den viktigaste uppgiften för en kulturminister är att lyfta kulturområdet i konkurrens med övriga politikområden. För kulturministern innebär det inte minst inom regeringen. Här saknar Bah Kuhnke kontaktnät och gamla relationer. Framtiden får visa om hon kan övertyga Löfven och Andersson vad gäller pengar, liksom Fridolin och Romson vad gäller vilka krav som MP ska prioritera.

Risken blir härmed en snävare, navelskådande kulturpolitik.

Längre startsträcka för att sätta sig in i kulturpolitikens senaste reformer, bland annat samverkansmodellen.

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Utmaningarna efter valet

Tobias Tobias

 

Tobias Nielsén Volante SVT Kulturnyheterna 19 sep 2014_.png

Valet är över. Diskussionen har därefter kommit att handla om vem som blir kulturminister. Men den viktiga frågan är väl snarare vad som krävs av en kulturminister.

SVT Kulturnyheterna var förbi två dagar före valet. Det blev ett hastigt inbokat besök så jag hade inte direkt förberett mig när jag skulle hålla en slags miniföreläsning om de tre viktigaste utmaningarna för kulturpolitiken framåt.

Men jag har funderat på frågan tidigare, så det handlade mer om att sortera bort än att hitta på något att säga.

Jag valde att fokusera på de stora penseldragen, för det är vad jag tycker saknas inom kulturpolitiken. (Inte en sådan icke-fråga som gratis inträde på statliga museer. Undersökningar och alla som har tänkt till vet att effekten sett till att nå nya grupper är minimal, så att detta har blivit en fånig symbolfråga säger tyvärr en hel del om hur idélös den kulturpolitiska diskussionen varit.)

Så för det första: Föra fram kulturen, inte minst gentemot andra politikområden. Vad som här behövs är ett ledarskap, som handlar om att prata för kulturen.

I mejlväxlingen mellan Stina Oscarson och Mats Svegfors i Dagens Nyheter formulerade Stina vad som krävs:

I senaste numret av tidskriften Neo finns en mening som ännu inte släppt mig. Det är i en artikel om striden kring ett Guggenheimmuseum i Helsingfors. Där skriver Sylvia Bjon: ”Herregud, ska tavlorna få ett hus och barnen dö?” Den som kan svara på det så att alla, från sjukpensionärer till börsmäklare, förstår är värdig den posten.

En annan – ofta glömd – aspekt av detta är dessutom att sätta igång stenar som kan rulla vidare ut i landet och utanför kulturbudgetens ramar; inspirera till olika satsningar, såväl EU-projekt som aktiviteter finansierade med hjälp av medel från Jordbruksverket eller regionala näringslivsenheter. Det bör föras till historien att vad som blev fallet efter s.k. Handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar – den faktiska budgeten som satte kulturen i centrum ökade.

Jag tog även upp två andra stora diskussioner. Den om vilken kultur som faktiskt ska ingå i kulturpolitiken, och vems. Apropå valresultatet

Den tredje utmaningen handlar om förändringarna på kulturarbetsmarknaden, med högre andel frilansare eller egenföretagare jämfört med anställda. Denna utmaning hänger ihop med institutionernas förändrade roll, vilket tangerar vad som sker utifrån samverkansmodellen på sikt.

Inslaget sänds här. En stillsam diskussion mellan Anders Rydell och Sanna Rayman på SvD inleder.

 

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 1 kommentar

Diskussionen efter valet

red red

Åt vilket håll drar kulturpolitiken? Eftervalsanalyserna och spekulationerna om vem som tar över som kulturministier efter Lena Adelsohn Liljeroth har börjat. Dagens Nyheter har gjort ett reportage och de ser många potentiella kandidater. I reportaget förs både mer eller mindre kända politiker (exempelvis Håkan Juholt, Gunilla C Carlsson och Gustav Fridolin) och personer utanför politiken (Stina Oscarsson, Benny Fredriksson och Marie-Louise Ekman) fram som möjliga kandidater.

En tanke som lyfts av Mats Söderlund, poet och ordförande för Klys, i DN:s reportage är att kulturdepartementet slås ihop med utbildningsdepartementet för att föra frågorna närmre varandra. I samband med senaste Pisa-utredningen, som kom samtidigt som Kulturanalys utvärdering av Skapande skola, diskuterade Tobias behovet av att stärka integreringen mellan kultur- och utbildningspolitiken. En fråga där Jan Björklund varit tyst.

Ökad samverkan är också något som scenkonsten efterfrågar. I en debattartikel där Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Svensk Teaterunion listar de ett flertal punkter där de vill se en ökad samverkan mellan kulturområdet och andra samhällsområden.

Intressant är också Anders Q Björkmans analys över varför kulturen inte fick en större plats i valet. Hans slutsats är att de kulturpolitiska frågorna är för torra och behöver presenteras på ett mer intressant sätt, inte människors/väljarnas eller politikernas ointresse för kultur. Kulturpolitiken behöver företrädare som kan förmedla en den större berättelsen om kulturens betydelse.

Kommentera