Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
26 juni 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | del 1

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling i samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” som Volante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på Sickla och fastighetsbolaget Atrium Ljungbergs syn på vad som fungerat väl i utvecklingen av området.

*****

12Sickla_hantverksgatan

I ett strategiskt läge i gränstrakten mellan Nacka och Stockholm där flera genomfartsleder och Saltsjöbanan möts, ligger stadsdelen Sickla där framför allt arbete, handel, service och inte minst kultur är dominerande inslag i stadsbilden. På senare år har lärande, bland annat gymnasie- och högskoleutbildningar, även lagts till och bostäder planeras i anslutning till nuvarande området.

Fastighetsbolaget Atrium Ljungberg började en stadsomvandlingsprocess i Sickla för ungefär 15 år sedan då bolaget förvärvade hela området där framför allt Atlas Copcos tillverkning av dieselmotorer och pneumatiska verktyg (tryckluftsverktyg) funnits tidigare.

För en positiv samverkan kring stadsutvecklingen är det några faktorer som Atrium Ljungbergs Peter Johansson lyfter fram som viktiga.

Gemensam målbild. En grundläggande faktor är att det finns en uttalad gemensam målbild mellan de inblandade aktörerna, det vill säga mellan fastighetsbolag, kommun, hyresgäster och andra inblandade verksamheter. På så sätt säkerställs att alla strävar åt samma håll. En gemensam målbild möjliggör också en tydligare rollfördelning mellan aktörer. En förutsättning för ansvarsfördelning och att därmed realisera de planer som finns.

Visioner hänger ihop med strategier. Att enbart ha målbilder räcker dock inte. Visioner måste kompletteras med konkreta strategier och åtgärdspunkter. I de fall kommunala visioner kopplas till strategier kan de fungera som ett verktyg och utgångspunkt för andra aktörer, som fastighetsägare, i en stadsutvecklingsprocess. Och viktigast av allt är att strategier bidrar till att saker händer och inte stannar vid diskussioner, vilket leder in till nästa lärdom.

Betydelsen av att göra. Det är viktigt att saker händer av flera orsaker. För det första att de förändringar man talar om i gemensamma målbilder och strategier blir verklighet och stärker platsen. För det andra är görandet en del av tankeprocessen. Genom att göra upptäcker man potentiella förbättringar från den ursprungliga idén. Därför är det viktigt att relativt tidigt i en process börja testa sig fram. För det tredje är det först när saker görs som det kan vara lättare att få med sig skeptiker. Att konkret kunna se förändringar är lättare för människor att ta in och förstå vad de handlar om. Att göra är på så sätt också en del i att skapa en gemensam målbild.

Långsiktighet. Även om betydelsen av att göra är centralt är en viktig insikt att det inte går att göra allt på en gång. Det är därför viktigt att det finns en långsiktighet i stadsutvecklingsprojekt.

Rekrytera verksamheter som vill bidra. För ett fastighetsbolag är det viktigt att rekrytera hyresgäster utifrån en djupare analys än enbart om hyresgästen klarar att betala hyran. Centralt är att det finns en vilja bland hyresgäster att bidra till hela områdets utveckling. Som ett sätt att ha med sig detta vid företagsetableringar använder sig Atrium Ljungberg av en ekvation: (EQ+IQ)/m3=Sickla. Det vill säga att maximera andelen hjärna och hjärta per kvadratmeter. Gemensamma värderingar är en grundplåt för att lyckas.

Lokala förutsättningar. Slutligen är det viktigt att analysera de lokala förutsättningarna. Det handlar framför allt om att ta vara på de krafter och aktörer som redan finns på platsen och hur de kan engageras i utvecklingen. På så sätt är varje plats unik, det går därför inte att kopiera ett koncept rakt av.

Kommentera
24 juni 2014 under Noterat | 2 kommentarer

Almedalen 2014

red red

almedalen2

På söndag startar Almedalsveckan detta valår och veckans cirka 3300 programpunkter innebär 1000 fler evenemang än förra året. Hittills har kulturpolitiken varit långt ifrån en valfråga men flera kulturpolitiska och kulturekonomiska frågor diskuteras och debatteras i Almedalen. Traditionsenligt lyfter vi fram några vi tycker är särskilt intressanta. Kommentera gärna och fyll på med dina tips!

För sjätte året i rad arrangerar Svensk Scenkonst, i samarbete med flera andra aktörer, en mängd intressanta seminarier under rubriken Kultur i Almedalen. Flera av programpunkterna berör kulturekonomiska frågor på olika sätt. Inte minst kulturens relation till andra sektorer och samhällsfunktioner. Exempelvis ett seminarium på temat ”kulturdriven innovation” om hur kulturen kan vara en samhällsresurs för utveckling av olika samhällsfunktioner. Relaterat till detta arrangerar Föreningen Svenska Tonsättare ett seminarium om hur musik och konst kan användas för att lösa olika samhällsutmaningar.

Mälardalsrådet arrangerar ett seminarium om stadsutveckling med kultur. Vid seminariet presenteras rapporten ”Stadsutveckling med samverkan”, framtagen av Volante Research, och en paneldiskussion med bland annat Rudolf Antoni från Fastighetsägarna (se tidigare samtal med Rudolf).  Lokal utveckling och stadsutveckling berörs även vid ett seminarium som Umeå arrangerar med utgångspunkt i kulturhuvudstadsåret. Hur kultur kan bidra till en mer attraktiv stad är även temat vid ett seminarium som arrangeras av bland annat Region Skåne. Även Nacka kommun arrangerar ett seminarium om stadsbyggnad med kultur och konst i förgrunden. Svensk Form arrangerar tillsammans med Sveriges arkitekter en heldag om design och arkitektur.

Den kulturella och kreativa sektorn är teman vid flera seminarier. Bland annat vid ett seminarium med fokus på filmnäringen som arrangeras av Malmö stad med fler. Musiksverige presenterar även ny statistik över musikbranschens omsättning och sysselsättning.

En del seminarier fokuserar på en diskussion om vad det innebär att kulturen allt oftare kopplas samman med andra samhällsfunktioner. Studieförbundet Sensus arrangerar en debatt om kulturens värde i en tid då deltagarkulturen växer sig starkare och om det innebär att kulturen får en högre relevans. Några forskningsfinansiärer, däribland Formas och Riksbankens jubileumsfond, arrangerar ett seminarium med rubriken ”Nyttig eller onyttig kultur?”.

Kommentera
10 juni 2014 under Analys | kommentera

Alla behöver få möjligheterna

Tobias Tobias

Malcolm Gladwell for Time Magazine by Bill Wadman, October 2008

Vad gör en människa framgångsrik? Det räcker inte med den individuella begåvningen, menar Malcolm Gladwell i sin bästsäljande bok ”Outliers: 10 000-timmarsregeln och andra framgångsfaktorer”.

Budskapet är kanske inte kontroversiellt för en svensk som växt upp med uppfattningen att förutsättningar påverkar hur det går i livet.

Men boken innehåller en rad kulturpolitiska och kulturekonomiska poänger som tål att upprepas.

Denna text bygger på en analys som jag skrev till Kulturekonomis analysbrev för fem år sedan. Nu har Volante just återutgivit boken på svenska med originaltiteln ”Outliers”. Den har visat sig fortsätta att vara aktuell; läs till exempel Anders Mildners artikel i Sydsvenskan om ”myten om geniet” och kreativitet. En förklaring till bokens framgång är annars att den är underhållande i sig.

Om sammanhanget är det viktiga – hur kan det påverkas?
De mest begåvade faller inte automatiskt ner från skyn. Om vi tar Bill Gates som exempel så hade han turen att tidigt få obegränsad tillgång till en tidig generation av datorn 1968.

Om en miljon tonåringar fått samma möjlighet, hur många fler Microsoft skulle vi då haft i dag?

För att skapa en bättre värld skulle vi behöva ersätta lapptäcket av tursamma omständigheter och slumpartade fördelar som i dag avgör ifall någon ska nå framgång eller inte – gynnsamma födelsedata och lyckosamma historiska skeden – med ett samhälle som ger alla lika möjligheter.

Varför är sammanhanget så viktigt?
Det är inte den mest talangfulla eller intelligenta som lyckas bäst. Poängen i ”Outliers” är att vad som spelar mest roll för individers framgång är faktorer runt omkring – talang, intelligens och ambition är visserligen viktiga, men inte avgörande.

Hur kan framgång då förklaras?outliers_3000px-600x947 Boken betonar fyra faktorer: träning, tidpunkt, socialt arv och kulturellt arv. Varför Beatles blev så bra berodde på all träning på nattklubbarna i Hamburg, där de spelade åtta timmar per dag, sju dagar i veckan. Gladwell lyfter fram tiotusentimmarsregeln: det är så mycket tid som krävs för att bemästra något.[1]

Som en följd av betydelsen av socialt arv så menar Gladwell att klasskillnader skulle minska om sommarloven kortades. Det är utanför skoltid som gapen i kunskap och kompetens uppstår mellan olika grupper.

Vilka slutsatser kan dras?
Om vi ser på villkor för utveckling för både individer och samhället finns två slutsatser att dra: Framgång uppstår för det första ur ett sammanhang. De som lyckas särskilt väl är de som får möjligheterna – och fångar dem genom ambition och träning. För träning lönar sig.

Sammanhanget kan för det andra påverkas genom att skapa lyckliga omständigheter – för alla – apropå Bill Gates och hans datortid.

Från ett svenskt synsätt känns detta tämligen givet, men bredd-skapar-elit-modellen tål ändå att upprepas i flera sammanhang, inte minst från ett kulturekonomiskt perspektiv. På många sätt förklarar ”Outliers” varför kulturpolitiska satsningar behövs. Alla har inte det sociala eller kulturella arvet med sig. Inte heller får alla möjligheter automatiskt att träna.

Vi kan också i efterhand se hur vissa satsningar varit lyckade. Ett exempel är 90-talets datorsubventioner och tidig utbyggnad av bredband. Bland annat så berättade Daniel Ek, Spotifys vd och grundare, i sitt Sommar-program om betydelsen av bredband i sin bakgrund.


[1] Den svensk-amerikanske professorn K Anders Ericsson är forskaren som Gladwell refererar till, men Eriksson betonar att det också spelar roll vilken träning man ägnar sig åt.

Kommentera
9 juni 2014 under Analys, Rapport | 2 kommentarer

Paradigmskifte på kulturarbetsmarknaden

Tobias Tobias

kulturkraft stockholm panel

Står vi inför ett paradigmskifte? Förändras arbetsmarknaden inom kultur och media radikalt? Innebär det att nya krav på kompetensutveckling?

Och kan kultursektorn samverka så att det finns mottagarkapacitet, eller är positionerna alltför fastlåsta?

Idag var det slutkonferens för KulturKraft Stockholm och dessa var några frågor som diskuterades. Jag var moderator, i egenskap av att vi på Volante Research fungerat som följeforskare för projektet, liksom för systerprojektet KulturKraft Syd i Skåne och Blekinge.

KulturKraft-projekten har erbjudit tusentals aktiviteter de senaste åren för mängder av kulturarbetare. Bara i Stockholm har drygt 3.000 personer deltagit. Finansieringen kommer från Europeiska socialfonden (ESF).

Vi har funderat särskilt på hur arbetsmarknaden ser ut och om den förändrats. Bland annat har vi genomfört en enkätundersökning med nästan 1.300 respondenter. Några saker blir tydliga. Andelen frilansare, projektanställda och egenföretagare dominerar. Rimlig konsekvens: kulturpolitik och förhandlingar som involverar arbetsgivare behöver inbegripa också dessa. (Det finns ett flertal andra intressanta resultat som vi kan återkomma till senare.)

Projekten får med beröm godkänt för hur de har genomförts. Båda projektledarna Maria Rydén och Robert Karlsson har fått välförtjänta applåder. Däremot har projekten inte uppnått målet att skapa en strategisk fortsättning, eller ”varaktig plattform” som det lyder. Ansvaret för detta har snarare legat hos branschaktörerna som också varit projektägare; mest tongivande är Svensk Scenkonst och Teaterförbundet. Det finns olika bilder av vad kompetensutvecklingen ska innehålla, liksom vem som ska betala för den.

ESF:s stockholmschef Ingmar Paulsson var kritisk till detta missade mål, levererade en rätt ordentlig svada och menade att kultursektorns organisationer och individer behöver visa att de kan samverka — för att kunna komma tillbaka.

Men någon fortsättning lär det bli, i alla fall på samtalet. Några organisationer — bland annat SVT, Filmregion Stockholm-Mälardalen och Spelplan — är också villiga att finansiera en försiktig fortsättning.

Stockholms läns landstings nya kulturchef Eva Bergquist inbjöd till diskussion efter att ha resonerat kring en ny kulturarbetsmarknad från ett flertal perspektiv. Hon talade om grundläggande kulturpolitiska strukturer som förskjuts, med institutionens föränderliga roll i centrum, och att det handlar lika mycket om en sektor som idag alltmer tänjer på sina gränser och tar plats inom andra politikområden.

Jag tycker att det är en viktig diskussion och på många sätt en fortsättning om vad vi talat om under andra rubriker, såväl ”kulturella och kreativa näringar” som ”kulturentreprenörer”. För mig har rubrikordet mindre betydelse, men jag kan notera vilket symbolvärde som begreppen har. Inte ens kulturministern verkar vilja prata om kulturföretagande längre, vilket är synd.

Att ta personerna på denna arbetsmarknad på allvar är det viktiga.

På bilden ovan från vänster: Ulrika Holmgaard, Svensk scenkonst; Bo Olsson, Symf; Anette Matsson, Filmregion Stockholm-Mälardalen; Jaan Kolk, Teaterförbundet; Ingmar Paulsson, ESF; Helene Axelsson Sahlin, SVT.

anstallningsform kulturmedia

 

EvaBergquist

Eva Bergquist, förvaltningschef kulturförvaltningen Stockholms läns landsting

Kommentera
30 april 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Efter den kreativa ekonomin

Emma Emma

bild

“What is a cynic? A man who knows the price of everything and the value of nothing. And a sentimentalist, my dear Darlington, is a man who sees an absurd value in everything, and doesn’t know the market place of any single thing.”

Justin O’Connor, professor vid Monash, inleder sin föreläsning med det klassiska citatet av Oscar Wilde. Cynikern är förstås att likna vid ekonomen, sentimentalisten vid konstnären – och Justin O’Connor börjar, som jag också brukar göra, med att konstatera att vi ser både en kulturalisering av ekonomin och en ekonomisering av kulturen.

Sedan tar han oss med på en resa, som börjar i Storbritannien 1998 när New Labour bestämmer sig för att satsa på ”kreativa näringar” – och, för säkerhets skull, lägger in ”mjukvaruföretag” i definitionen. Därmed blir omfattningen mycket större och det blir svårt att argumentera mot de kreativa näringarnas betydelse. Trots att de inte står för mer än kanske 4 % av antalet anställda, bortsett från i storstäder som London och Berlin.

Under tidigt 2000-tal hänger sedan ett antal asiatiska länder på, däribland Kina, som dock har en lite annan agenda. Kulturnäringarna är där viktiga framför allt för sin ideologiproduktion, för Kinas ”soft power” och spridning av socialistisk kultur.

Och på den vägen är det. Som vi vet är Sverige sega och först 2009 får vi ett statligt handlingsprogram, som nu är nedlagt, vilket efter Justin O’Connors föreläsning känns rätt bra. För Justin O’Connor är kritisk mot hela idén att kulturen och ekonomin befrämjar varandra och tycker snarare att det sker på kulturens, och kanske framför allt konstens, bekostnad.

Däremot, konstaterar han, liksom jag så många gånger gjort, att det framför allt är kultursektorn som driver på utvecklingen – i ett förtvivlat försök att skapa legitimitet. Man gräver helt enkelt sin egen grav.

Så vad finns det att göra? Justin O’Connor, som förmår att vara både kritisk och konstruktiv på en och samma gång, menar att den viktiga frågan att ställa sig är vad som egentligen utgör ”kulturellt värde”. Vad bidrar kulturen egentligen med? Kanske är det med alternativa sätt att se på och skapa ekonomi.

När jag hade min entreprenörskapskurs på Konstfack, var det alltid några studenter som tolkade uppgiften så. De brydde sig inte om det existerande, utan ville istället skapa alternativa ekonomier. Sådant borde vi, enligt Justin O’Connor, uppmuntra mer.

Personligen tycker jag också att det är här som kulturekonomin blir som mest intressant; inte när den sker på ekonomins villkor, som den så ofta gör, utan när konsten och kulturen bidrar till att omtolka ekonomins grundvalar.


Justin O’Connor talade på Konstnärsnämnden i den första delen av en seminarieserie om konstnärerna i kulturnäringarna, i samarbete mellan Konstnärsnämnden och Nätverkstan. Håll ögonen öppna efter nästa seminarium!

Kommentera
29 april 2014 under Noterat | kommentera

Återuppståndna festivaler

Tobias Tobias

Programmet PP3 i P3 ringer upp och vill liveprata om återuppståndna festivaler. De refererar till Peace & Love i ny form, Hultsfreds lokala festival This is Hultsfred och Siesta i nordöstra Skåne.

Vi kom inte riktigt in på det som jag trodde snacket skulle handla om — utan cirkulerade mest kring hur man ska tänka när man återuppstår — så några kortfattade tankar i all hast för att fylla på:

  • Folk borde väl gilla sånt som sker med genuint engagemang. I den allt mer kommersialiserade konsert- och festivalindustrin så vore det väl märkligt om inte publiken uppskattar det, och är lite mer förlåtande?
  • Publiken tror jag annars inte bryr sig så mycket. Det finns idag otaliga alternativ på konsert- och festivalmarknaden och minnet är kort. Man åker dit det verkar intressant just nu. En skillnad är förstås närpubliken — den lär uppskatta att det även fortsättningsvis händer grejer.
  • För att överleva måste man förändra sig, och människor tenderar generellt (enligt konsumentbeteendeforskning) att uppskatta aktörer som testar nytt och vågar misslyckas. Det borde tala för det som återuppstår i ny skepnad. Men ärlighet bör finnas. Jag har hela tiden varit tveksam till ”nya Hultsfred”, den som senast ägde rum utanför Sigtuna. ”This is Hultsfred”-festivalen som drivs lokalt i Hultsfred är något annat.
  • Och det är klart att det finns goda poänger i att dra nytta av sådant som redan finns: kunskap, material, nätverk, människor och infrastruktur. Lägg till lärdomar och förändringsvilja och revanschlust — då finns det några bra byggklossar för framgång.

Läs mer om vad jag skrivit om festivaler här.

Här är också en radiointervju efter nedläggningen av Peace & Love ifjol.

Även vårt aktuella samtal med professor Tommy Andersson hänger ihop med ämnet: det är viktigt med glada festivalbesökare.

Kommentera
11 april 2014 under Noterat | kommentera

Kreativa näringar?

Tobias Tobias

20140411-095842.jpg

 

Jag har varit på London Book Fair och ägnat mig åt kulturekonomi i praktiken för Volante förlags del.

Det kan vara den mest okreativa miljö som finns, och jag tänkte på hela diskussionen om kreativa näringar och vad som då inte är kreativt. Men man måste förstås se ordet som en etikett. Det har vi pratat om många gånger.

Att vara på en bokmässa för professionella — det vill säga inte som i Göteborg, vars mässa riktar sig till läsare, journalister och bibliotekspersonal — är ändå en bild av hur kulturekonomin är organiserad. Utifrån skapandet så finns lager på lager med tjänster för att ta ut detta till skapande till världen, och i olika former. Det är viktigt att se att flera av personerna som är på den här mässan också kan ha viktiga funktioner i skapandeprocessen — som initiativtagare, som idédrivare, som stöd — men just här är allt annat är kreativt. Vi sitter vid borden och hör presentationer av titlar och författare, halvtimme efter halvtimme.

Mässan är också en illustration av den fortsatta betydelsen av mötesplatser då man träffas. Även om man har mejlkontakt året runt är det vi sådana här tillfällen som relationer vårdas och utvecklas. Vi är trots allt människor och inte tangentbordsrobotar.

Kommentera
2 april 2014 under Noterat | kommentera

Värt en omväg? Om kulturturism och kulturella fyrtorn

Tobias Tobias

Det finns tre vanliga misstag när det gäller kulturturism.

Ett misstag är att underskatta den. Vilket innebär att de som arbetar med kultur på en plats sällan får draghjälp eller erkännande för hur mycket man bidrar med i form av turistekonomiska effekter, attraktivitet och imagevärden.

Detta hänger ihop med det andra misstaget, men från andra hållet. Från kulturhåll undervärderar man helhetsupplevelsen för besökaren. Att det finns mer att uppleva utöver kulturen och konsten. Men det är få verksamheter som i sig själv utgör en anledning för en resa. Louisiana hade inte varit så populärt utan sin miljö.

Volante Research har vi mätt detta i en utredning för nordvästra Skåne. Något oväntat högt värderas just ”natur” som komplement till kulturupplevelsen.

Jag rekommenderar verkligen en läsning (klicka här) om du är intresserad av hur kultur, attraktivitet och besöksnäring hänger ihop. Vi har utvecklat en metod för att fånga in vilka verksamheter och evenemang som särskilt lockat, utifrån inspiration från restaurangernas Guide Michelin. ”Två stjärnor” ges till exempel för något som är värt en längre omväg.

Kan man mäta allting i siffror? Nej, men att försöka skapar tydlighet i vad som utvärderas och kräver stringens i analysen.

Det tredje misstaget apropå kulturturism?

Se bilden nedan. Höganäs utgör en sällsam mix av industri- och kulturarv. Men det kulturella kapitalet riskerar att urholkas om intrycket präglas av outletbutiker – och ett handelscentrum kan förläggas var som helst. Det unika måste vårdas för en unicitet.

Höganäs kultur outlet

 

Kommentera
20 mars 2014 under Noterat | kommentera

Bra med bråk

Tobias Tobias

Det sägs ofta om kulturpolitiken att det finns få skillnader. Igår presenterade Timbo en undersökning om Alliansens kulturpolitik, som får dåligt förtroendebetyg.

Förklaringen? Det beror förstås på vem du frågar. Det handlar inte om den genomförda politiken utan om dålig kommunikation, menar Lars Anders Johansson, som är Timbros kulturpolitiska talesperson.

Madeleine Sjöstedt, Stockholms kulturborgarråd, kommenterar:

”Jag noterar att om det är Cecilia Magnusson (M; i Riksdagens kulturutskott) eller kulturministern säger att Moderaterna har förändrats mycket och att man numera inte söker så mycket konflikter. Jag tror att det kan vara ett svar på den frågan och jag tror att det är mycket allvarligt för politiken. Om man inte vill ha en diskussion om kulturpolitik, hur ska man då få medborgarna att känna att kulturpolitik är viktigt?”

Jag tror att hon är inne på något viktigt. Idag har jag diskuterat på Länsmusikens årsmöte i Gävle — samtal mellan mig och David Karlsson på Nätverkstan, om kulturens roll i samhället — och vad vi hela tiden kom tillbaka till var behovet av ett ledarskap när det gäller kulturpolitik, att kunna förklara varför kulturpolitik behövs. Såväl regionalt som nationellt.

Där fanns också en diskussion om att ordet ”egenvärde” borde bannlysas. Det speglar dåligt självförtroende och föder inga fruktbara argument eller diskussioner, utan sätter bara punkt. Och kan därmed punkteras lätt av de som inte förstår eller inte håller med.

Själv går samma Sjöstedt till angrepp i SvD idag mot allianskollegor, nämligen de politiker som inte arbetar för fler fristäder. Det är en uppfriskande debattartikel på många sätt. Utgångspunkten är förstås Gävle och att moderattopparna där stoppar kultur- och fritidsnämndens positiva beslut.

Vad hon gör också är att just argumentera för en av kulturpolitikens roller, att arbeta för demokrati och yttrandefrihet:

”Längst fram i kampen mot auktoritära system återfinns kulturen och kulturskaparna. Konstnärer, författare, musiker, journalister och skådespelare som vägrar att underordna sig den inskränkning av varje människas rätt att fritt uttrycka sig som alla auktoritära samhällssystem vilar på. Därför har just dessa varit avgörande för länders demokratisering. Det räcker med att lära av Östeuropas frigörelse för att förstå detta.”

Hon känns ibland så ensam, Madeleine Sjöstedt. Ensam i sin strid mot stora delar av Stockholms kulturliv och kulturskribenter. Och ensam även när det gäller att ta strid i det övergripande, kulturpolitiska samtalet.

Kommentera
18 mars 2014 under Noterat | kommentera

Kulturnäringarna och kulturen

Tobias Tobias

Nivån på konst och kultur är inte sällan resultat av hur väl kulturnäringarna fungerar? Det gäller litteratur, musik och inte minst film.

Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet, diskuterar detta på sin blogg:

”…svensk film mår bra men den svenska filmnäringen mår dåligt. Just nu finna inget tydligt problem för svensk film, men om den problematiska situationen för filmnäringen inte får en lösning så kommer det snart drabba svensk film. Näringen har inte råd att chansa, utveckla och våga – vilket är ett måste för att filmens innehåll ska hålla en hög kvalitet.”

Med filmnäringen menar hon, antar jag, framför allt filmproduktionsbolag.

Bakgrunden är hur och om ett nytt filmavtal ska tas fram. Om jag tolkar Serner rätt så menar hon att det är farligt om man bara stirrar på resultaten som finns där ute just nu, som kan vara ett resultat av både tillfälligheter och arbete som lagts ner många år tidigare.

Resonemanget är en bra illustration av det ömsesidiga samspelet mellan de olika lagren i kulturekonomins välbekanta cirkelsystem. Det är inte bara kulturnäringarna (produktionsbolagen) som är beroende av kärnan (kreatörerna). Kreatöerna har problem att förverkliga sina visioner och att kunna sprida sina verk utan hjälp av andra aktörer.

***

Läs mer:
Förhållandet mellan kreatörer och ”industri” (musikbranschen)
Att beskriva kultur- och kreativa näringarna

 

Kommentera