Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 oktober 2014 under Noterat | kommentera

För- och nackdelar med nya kulturministern

Tobias Tobias

Alice Bah Kuhnke ny kulturminister, och ny i MP. Många är upprymda och jag också vid första tanken, men jag ser också en stor nackdel.

PLUS

Bah Kuhnke kommer senast som GD för Ungdomsstyrelsen. Det är bra. Det innebär förhoppningsvis ett uppdaterat perspektiv på hur kultur skapas och sprids, med allt vad det innebär för bibliotek, digitalisering, film, media, läsning — ja, egentligen allt. Kulturpolitikens viktigaste uppgift är också att arbeta med kultur och unga, eftersom kultur så tydligt är något som man lär sig (läsning o.d.) och behöver skapa förståelse för (s.k. förvärvad smak).

Ålder är förstås en siffra, men jag kan notera att Bah Kuhnke är den yngsta kulturministern sedan Wallström 1994. Wallström var då 40 år, Bah Kuhnke är 43 år i år. Att jämföra med Håkan Juholt som trots sin medelålder framför allt dyrkade Elvis Presley (läs Andres Lokkos kommentar).

Gissar att Bah Kuhnke — i alla fall till att börja med — kommer vara oerhört omtyckt av kultur- och  mediesektorn. Men enbart det räcker inte.

Förståelse för civilsamhället genom sina tidigare jobb på Sektor 3 och Fair Trade m.m.

Erfarenheten som uppväxt på landet (som jag själv). Det är viktigt för att förstå hur avlägsna kulturinstitutionerna är för alla utanför de större städerna. Framför allt syftar jag här på det mentala avståndet.

Erfarenhet från media kan förhoppningsvis innebära en bra analys av hur mediepolitiken bör utformas.

MINUS

Jag brukar säga att den viktigaste uppgiften för en kulturminister är att lyfta kulturområdet i konkurrens med övriga politikområden. För kulturministern innebär det inte minst inom regeringen. Här saknar Bah Kuhnke kontaktnät och gamla relationer. Framtiden får visa om hon kan övertyga Löfven och Andersson vad gäller pengar, liksom Fridolin och Romson vad gäller vilka krav som MP ska prioritera.

Risken blir härmed en snävare, navelskådande kulturpolitik.

Längre startsträcka för att sätta sig in i kulturpolitikens senaste reformer, bland annat samverkansmodellen.

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Utmaningarna efter valet

Tobias Tobias

 

Tobias Nielsén Volante SVT Kulturnyheterna 19 sep 2014_.png

Valet är över. Diskussionen har därefter kommit att handla om vem som blir kulturminister. Men den viktiga frågan är väl snarare vad som krävs av en kulturminister.

SVT Kulturnyheterna var förbi två dagar före valet. Det blev ett hastigt inbokat besök så jag hade inte direkt förberett mig när jag skulle hålla en slags miniföreläsning om de tre viktigaste utmaningarna för kulturpolitiken framåt.

Men jag har funderat på frågan tidigare, så det handlade mer om att sortera bort än att hitta på något att säga.

Jag valde att fokusera på de stora penseldragen, för det är vad jag tycker saknas inom kulturpolitiken. (Inte en sådan icke-fråga som gratis inträde på statliga museer. Undersökningar och alla som har tänkt till vet att effekten sett till att nå nya grupper är minimal, så att detta har blivit en fånig symbolfråga säger tyvärr en hel del om hur idélös den kulturpolitiska diskussionen varit.)

Så för det första: Föra fram kulturen, inte minst gentemot andra politikområden. Vad som här behövs är ett ledarskap, som handlar om att prata för kulturen.

I mejlväxlingen mellan Stina Oscarson och Mats Svegfors i Dagens Nyheter formulerade Stina vad som krävs:

I senaste numret av tidskriften Neo finns en mening som ännu inte släppt mig. Det är i en artikel om striden kring ett Guggenheimmuseum i Helsingfors. Där skriver Sylvia Bjon: ”Herregud, ska tavlorna få ett hus och barnen dö?” Den som kan svara på det så att alla, från sjukpensionärer till börsmäklare, förstår är värdig den posten.

En annan – ofta glömd – aspekt av detta är dessutom att sätta igång stenar som kan rulla vidare ut i landet och utanför kulturbudgetens ramar; inspirera till olika satsningar, såväl EU-projekt som aktiviteter finansierade med hjälp av medel från Jordbruksverket eller regionala näringslivsenheter. Det bör föras till historien att vad som blev fallet efter s.k. Handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar – den faktiska budgeten som satte kulturen i centrum ökade.

Jag tog även upp två andra stora diskussioner. Den om vilken kultur som faktiskt ska ingå i kulturpolitiken, och vems. Apropå valresultatet

Den tredje utmaningen handlar om förändringarna på kulturarbetsmarknaden, med högre andel frilansare eller egenföretagare jämfört med anställda. Denna utmaning hänger ihop med institutionernas förändrade roll, vilket tangerar vad som sker utifrån samverkansmodellen på sikt.

Inslaget sänds här. En stillsam diskussion mellan Anders Rydell och Sanna Rayman på SvD inleder.

 

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 1 kommentar

Diskussionen efter valet

red red

Åt vilket håll drar kulturpolitiken? Eftervalsanalyserna och spekulationerna om vem som tar över som kulturministier efter Lena Adelsohn Liljeroth har börjat. Dagens Nyheter har gjort ett reportage och de ser många potentiella kandidater. I reportaget förs både mer eller mindre kända politiker (exempelvis Håkan Juholt, Gunilla C Carlsson och Gustav Fridolin) och personer utanför politiken (Stina Oscarsson, Benny Fredriksson och Marie-Louise Ekman) fram som möjliga kandidater.

En tanke som lyfts av Mats Söderlund, poet och ordförande för Klys, i DN:s reportage är att kulturdepartementet slås ihop med utbildningsdepartementet för att föra frågorna närmre varandra. I samband med senaste Pisa-utredningen, som kom samtidigt som Kulturanalys utvärdering av Skapande skola, diskuterade Tobias behovet av att stärka integreringen mellan kultur- och utbildningspolitiken. En fråga där Jan Björklund varit tyst.

Ökad samverkan är också något som scenkonsten efterfrågar. I en debattartikel där Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Svensk Teaterunion listar de ett flertal punkter där de vill se en ökad samverkan mellan kulturområdet och andra samhällsområden.

Intressant är också Anders Q Björkmans analys över varför kulturen inte fick en större plats i valet. Hans slutsats är att de kulturpolitiska frågorna är för torra och behöver presenteras på ett mer intressant sätt, inte människors/väljarnas eller politikernas ointresse för kultur. Kulturpolitiken behöver företrädare som kan förmedla en den större berättelsen om kulturens betydelse.

Kommentera
11 september 2014 under Analys | 2 kommentarer

Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen

Tobias Tobias

Det blev tredje valrörelsen som jag fått frågan: Varför är inte kulturpolitiken en större valfråga?

Tidigare tyckte jag att det var obegripligt. Nu funderar jag om det inte kan förklaras av att ingen part är intresserad.

Politikerna vill inte riskera självmord. Och kultursektorn vill inte ha en mer aktiv kulturpolitik, för den riskerar att leda till större styrning och snarare nedskärningar och oönskade omprioriteringar än motsatsen.

Den här gången ringde TT, och frågan som de ställde om kulturen som en icke-fråga är nog än mer relevant i år, för om vi ser bakåt så har det faktiskt varit mer drag. Tidigare har det funnits svallvågor efter såväl piratdebatten som den senaste stora Kulturutredningen.

Nu väljer ingen att tala om något som kan reta upp någon. Ingen nämner kulturentreprenör eller kulturföretagare. Framför allt pratar ingen om ”verklighetens folk”.

“Jag tror tyvärr att den viktigaste kulturpolitiska strategin inför valet är att inte reta upp någon”, svarade jag i artikeln.

Och man vill inte reta upp konstnärer, skådespelare, författare eller musiker. Personer som många har en relation och lyssnar till, och som dessutom är välformulerade eller som på olika sätt kan nå ut.

Så vi har inte sett några stora tankar om kulturpolitiska insatser, vilket illustreras av att museifrågan fortfarande tas upp (den är ju  en  bagatell!).

Låt mig då vända på resonemanget.

Frågan bör också ställas inåt: Hur har kulturlivets aktörer lyft och formulerat frågor? Eller är det så att man inte vill ha en större diskussion?

Jag börjar ana en tyst överenskommelse. 

Tanken väcktes utifrån Tobias Hardings uttalande i en artikel i Fokus, som vi båda var citerade i inför förra valrörelsen:

På kort sikt gör det givetvis att det är svårare för kultursektorn att få mer pengar. Men den konsensus vi har inom kulturpolitiken gör också att det blir relativt lite politisk styrning. Vi vill ju inte ha ett samhälle där politikerna styr kulturen.

Ett resultat av en mer omfattande kulturpolitisk diskussion inför ett val riskerar förstås klåfingriga ingrepp både vad gäller omprioriteringar och snabbåtgärder utan vidare analyser. Kanske skulle något parti till och med använda sig av ett väldigt populistiskt anslag för att vinna röster (apropå Göran Hägglunds tal som jag syftade på ovan)?

I stället är det småputtriga duttandet att föredra. De viktigare diskussionerna skjuts i stället upp till rum bakom stängda dörrar då en kulturminister blivit utsedd, utan att denne tvingas ha några genomgripande vallöften att agera på.

Men jag har kanske fel?

I så fall är självkritik på sin plats.

Kommentera
10 september 2014 under Noterat | kommentera

Nordiska samarbeten

red red

2014-09-05 10.45.54

I juni blev det klart att Nordiska ministerrådets projekt KreaNord läggs ned till årsskiftet, ett år tidigare än planerat. Projektet har pågått sedan 2010 och har handlat om att främja tillväxt i den kulturella och kreativa sektorn. Några aktiviteter kommer dock att fortsätta löpa på under 2015.

Tanken är att lärdomarna från KreaNord och arbetet kring den kulturella och kreativa sektorn ska infogas i programmet Nordic Innovation inom ett Nordic Lighthouse-projekt. För att förbereda inför detta skifte var det i förra veckan en konferens i Helsingfors där frågan om vad som bör göras diskuterades. Än så länge är processen i ett tidigt skede men bestämt är att ett särskilt fokus kommer ligga på det tvärsektoriella, det vill säga hur kulturella och kreativa företag kan samarbeta med företag inom andra sektorer. Ett utkast på förslag till vilka insatser som Nordic Lighthouse-projektet ska omfatta ska komma i månadsskiftet september och oktober.

Vid konferensen höll även Rasmus Wiinstedt Tscherning en presentation kring de policyrekommendationer European Creative Industries Alliance (ECIA) kommer att offentliggöra 27-28 november då ECIA arrangerar en slutkonferens i Amsterdam. Tre övergripande teman för rekommendationerna är:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom att möjliggöra tvärsektoriella samarbeten.
  • Bygga bättre företagsstöd i regionala ekosystem.
  • Mäta och stärka kännedomen om de kreativa företagens värden.

Vi återkommer i senare inlägg till diskussionen om Nordic Lighthouse och ECIA senare under hösten.

 

 

Kommentera
29 augusti 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Här är kulturpolitiken

red red

post23264

Nu är det bara drygt två veckor kvar till valet. I de stora utfrågningarna och de mest medialt uppmärksammade debatterna har inte kulturpolitiken varit särskilt framträdande. I första hand syns den kanske i diskussioner om läsning kopplat till skolan.

Riksdagspartierna skulle kunna göra mer för att lyfta kulturfrågorna. Har någon politiker verkligen gått ut med emfas och visat att den vill bli nästa kulturminister?

För att underlätta lite för den kulturpolitiskt intresserade har vi nedan sammanställt några ingångar till den som vill fördjupa sig i kulturpolitiken på riksnivå. Kom gärna in med fler tips på fler källor som målar upp de större dragen i den kulturpolitiska diskussionen och kan lyfta kulturfrågorna på agendan.

Vad tycker riksdagspartierna i kulturpolitiken?

Tankesmedjan Timbro har analyserat i två rapporter visionerna för vad alliansen respektive oppositionen vill med kulturpolitiken.

Sveriges Radio har också inlett sin storsatsning på kulturpolitiska frågor inför valet. Läs mer och lyssna ikapp på serien “Kulturvalet”.

Uppdaterat 12 september 2014

Kommentera
29 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 4

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på hur Västerås arbetat för att utveckla stadskärnan i samverkan mellan olika sektorer och aktörer där kulturen är en betydelsefull del i helhetsarbetet.

***

1processvasteras

En viktig aktör i utvecklingen av de centrala delarna i Västerås är Västerås City, ett bolag som ägs gemensamt av handlarna och fastighetsägarna men som också samlar olika privata och offentliga aktörer i frågor om stadsutvecklingen. Frågor som bolaget driver handlar bland annat om tillgänglighet, stadsmiljön och hur utbudet ser ut.

Ett bevis på att samverkansarbetet fungerat väl är att Västerås blivit utsedd till årets stadskärna. Två faktorer kan lyftas fram som centrala för att samverkansarbetet ska fungera.

Arbetsgrupper med beslutsmandat. I arbetsgrupperna ingår personer som har mandat att ta beslut och agera på sina respektive positioner. De är således inte bara diskussionsgrupper som kan bidra med underlag.

Gemensam målbild. De olika aktörerna är överens om en gemensam vision vilken också brutits ned i mer specifika och konkreta åtaganden. En arbetsprocess där många olika aktörer ingår med delvis olika intressen får på så sätt en mer tydlig struktur. Det gör också att det är lättare delegera beslut till arbetsgrupperna.

Den gemensamma målbilden utgår ifrån den vision som Västerås tagit fram för 2026. Baserat på denna vision har Västerås City tagit fram en gemensam målbild och värdegrund för samverkansarbetet i de centrala stadsdelarna och slutligen en utvecklingsstrategi med konkreta delmål.

En gemensam målbild bidrar också till att mer informell samverkan fungerar mer smidigt menar Maria Fors. Ett exempel på detta är Kulturnatten som staden arrangerar i september varje år. Det finns inte något förbud mot att handlare inte ska hålla öppet men de handlare som håller öppet ska bidra till Kulturnattens arrangemang i någon form, exempelvis genom att anlita livemusiker i sin lokal.

Det ska på så sätt inte gå att enbart tjäna pengar på kulturen utan att också bidra till evenemanget. Detta förhållningssätt kräver inte något skriftligt avtal utan vilar på den värdegrund som gemensamt har arbetats fram inom ramen för visionen.

Kommentera
25 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 3

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på festivalen ”Live at Heart” som äger rum runt om i Örebros stadskärna på stadens krogar och hotell. En tydlig förebild har varit SXSW i Ausin.

***

liveatheart publik

Live at Heart är inte en traditionell festival utan kan kanske bättre beskrivas som en mötesplats för musikbranschens aktörer och artister som är på väg att slå igenom, men med en möjlighet för publiken att ta del av ett stort utbud av liveakter runt om i Örebro.

Tanken med Live at Heart är också att skapa ett evenemang som ska bygga broar mellan den kulturella och kreativa sektorn och övrigt näringsliv. Framför allt sker detta i samarbete med hotell och krögare som utgör spelställena för liveakterna.

I september 2014 är det femte gången som musikfestivalen äger rum. Sedan starten har Live at Heart vuxit på många sätt. Festivalen har bland annat utökats från två till fyra dagar, från 160 till 300 konserter och från 12 till 20 scener. Dessutom arrangeras det nu ett 40-tal seminarier under festivalen och besökare kommer från både nationellt och internationellt håll. Nedan följer några faktorer som har varit särskilt viktiga i utvecklingen.

Grundlig behovsanalys. I grunden för festivalens framgång är en analys av musikbranschens utveckling där festivalen möter ett reellt behov. Det gäller både en analys av en generell utveckling inom musikbranschen där livedelen fått en allt större betydelse och att det saknats en mötesplats för musikbranschen.

Tjänstemän med överblick. Det var en tjänsteman på kommunen som förde samman grundarna, som inte hade träffats tidigare, då han såg att båda hade liknande idéer. Det första mötet skedde därefter på kommunkontoret. På så sätt kan en kulturhandläggares uppgift handla om mycket mer än att enbart bevilja bidrag.

Studieförbundens organisering. En viktig resurs, framför allt i festivalens uppstartsfas, har varit att det i Örebro län funnits en stark organisering av studieförbunden genom SceniT. Studieförbundens organisering lokalt, regionalt och nationellt har varit ett viktigt nätverk att nå ut. Genom SceniT har de fått mycket hjälp med allt från att hitta och boka artister till teknik.

Ambassadörer. För att få med sig samarbetspartners har det varit betydelsefullt med ambassadörer utanför Live at Hearts egen organisation men som förstår och tror på konceptet. En sådan viktig ambassadör har varit Patrik Hanberger, hotelldirektör för Clarion Hotel Örebro, som var först med att börja samarbeta med Live at Heart. Han har varit viktig för att få med sig andra aktörer inom hotell- och restaurangbranschen men även för att få med sig kommunen. Det har funnits ett pedagogiskt problem med att förklara konceptet då det inte finns något liknande i Sverige. Därför har det varit särskilt viktigt med denna typ av ambassadörer.

Stadens struktur. Att Örebro har en relativt liten och tät stadskärna bidrar till att det är möjligt att gå mellan de olika spelställena runt om i staden. På så sätt är det möjligt att lägga ett program så publiken hinner ta sig till just de akter de är intresserade av i pauserna mellan framträdandena. En framgångsfaktor är också att Örebro inte är Stockholm där musikbranschen i stor utsträckning annars är lokaliserad, vilket kan kan skapa bättre förutsättningar för informella möten. Samtidigt finns det en infrastruktur som gör det relativt enkelt att ta sig till Örebro från större delen av Sverige och övriga världen.

Politisk förankring. Det finns ett starkt politiskt stöd för Live at Heart. Idag får de ett så kallat marknadsföringsstöd genom kommunledningskontoret. En stödform som innebär mer frihet än stöd från kulturbudgeten då andra kulturpolitiska mål i så fall behöver tillgodoses. I dagsläget är festivalen beroende av stöd för att kunna fortsätta men siktar på att bli självförsörjande i framtiden.

Långsiktighet  i samarbeten. De samarbeten med krögare och hotell som fungerat bäst är när det funnits en långsiktighet i samarbetet. Den direkta ekonomiska vinsten kanske inte kommer första året en krog deltar.

Kommentera
22 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 2

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på hur Uppsala arbetat med olika verktyg för att engagera människor i sin närmiljö genom stadsodling. Ett projekt som tog sin början i Uppsalas ansökan om att bli kulturhuvudstad där odling kopplades till kulturarvet efter Linné.

***

odling

En kommun kan inte tvinga fram ett engagemang för odling eller andra kulturella uttryck bland invånarna. Istället handlar arbetet ur ett kommunalt perspektiv om att skapa förutsättningar för och minska potentiella hinder för ett engagemang.

I detta arbete finns det några verktyg som Uppsala jobbar med.

Inspiration och kommunikation. Ett första steg kommunen tog var att ta fram en inspirationsguide om stadsodling med grundläggande information om hur man som privatperson eller förening kan gå tillväga för att börja odla. Guiden ger en introduktion till stadsodling och dess historia men framför allt praktiska råd om hur man går tillväga om man vill börja odla. Vad som är tillåtet och var inom kommunen man kan vända sig för att få hjälp och råd. Guiden handlar alltså inte om hur man odlar olika växter.

För att väcka intresset och sprida information om möjligheter med odling i staden planerar kommunen ett evenemang på temat. Konstgruppen POP UPP har därför engagerats och kommit in med idén att skapa en flytande trädgård som kan placeras på olika platser längs med Fyrisån. Michael Gates Carlsson, grundare av POP UPP, beskriver att projektets syfte är att utbilda, inspirera och skapa gemenskap kring odling i staden. Och att utforska en breddning av hur växter och odling kan kopplas ihop med andra kulturella uttryck. Det kan exempelvis handla om växter som konstnärligt uttryck eller växter inom litteratur, form, musik, filosofi med mer genom föreläsningar och workshops.

Handledning. En viktig roll för tjänstemän är att de ska kunna hantera förfrågningar från allmänheten på ett snabbt och enkelt sätt. Antingen genom att de själva direkt kan besvara frågor som rör stadsodling eller att de vet vem de ska hänvisa till, internt inom kommunen eller exempelvis till en privat markägare.

I detta arbete har de dragit många lärdomar om hur kommunen arbetar med evenemang. Uppsala har lång erfarenhet av att arbeta med evenemang, bland annat med en tjänst som ”evenemangslots”. En sådan fungerar som en gemensam ingång för olika typer av kontakter som tillståndsgivare eller ansökningar om bidrag.

Upplåtelse. För föreningar som vill bedriva odling möjliggör kommunen detta genom markupplåtelse för den mark de själva äger. Något som går relativt snabbt och kan göras tillfälligt.

Markanvisning. En markanvisning är när en kommun ger en byggherre ensam rätt att under en viss tid och under vissa villkor förhandla med kommunen om att bygga på marken. Sedan några år tillbaka arbetar Uppsala mer aktivt med ”offensiva markanvisningar”. Med detta menas att kommunen har fasta priser i sina markanvisningar och säljer alltså inte till högstbjudande. På så sätt genom öppna markanvisningstävlingar kan andra kriterier än pris ligga i grunden för de förslag som vinner och genomförs. Det blir därigenom ett mer kraftfullt verktyg att uppmuntra byggbolag att möta utmaningar som staden står inför, utöver ett rent bostadsbehov.

Ett exempel är stadsdelen södra Rosendal där en idétävling om markanvisning avslutades under förra året. I tävlingskriterierna från kommunen skulle de tävlande bidragen komma med förslag för att lösa utmaningar som miljömässig hållbarhet, stärkt social sammanhållning och att motverka ensamhet. Flera av förslagen, inklusive det vinnande, inkluderade odlingslotter i sina förslag som ett sätt att möta denna typ av utmaningar.

Kommentera
26 juni 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | del 1

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” som Volante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på Sickla och fastighetsbolaget Atrium Ljungbergs syn på vad som fungerat väl i utvecklingen av området.

*****

12Sickla_hantverksgatan

I ett strategiskt läge i gränstrakten mellan Nacka och Stockholm där flera genomfartsleder och Saltsjöbanan möts, ligger stadsdelen Sickla där framför allt arbete, handel, service och inte minst kultur är dominerande inslag i stadsbilden. På senare år har lärande, bland annat gymnasie- och högskoleutbildningar, även lagts till och bostäder planeras i anslutning till nuvarande området.

Fastighetsbolaget Atrium Ljungberg började en stadsomvandlingsprocess i Sickla för ungefär 15 år sedan då bolaget förvärvade hela området där framför allt Atlas Copcos tillverkning av dieselmotorer och pneumatiska verktyg (tryckluftsverktyg) funnits tidigare.

För en positiv samverkan kring stadsutvecklingen är det några faktorer som Atrium Ljungbergs Peter Johansson lyfter fram som viktiga.

Gemensam målbild. En grundläggande faktor är att det finns en uttalad gemensam målbild mellan de inblandade aktörerna, det vill säga mellan fastighetsbolag, kommun, hyresgäster och andra inblandade verksamheter. På så sätt säkerställs att alla strävar åt samma håll. En gemensam målbild möjliggör också en tydligare rollfördelning mellan aktörer. En förutsättning för ansvarsfördelning och att därmed realisera de planer som finns.

Visioner hänger ihop med strategier. Att enbart ha målbilder räcker dock inte. Visioner måste kompletteras med konkreta strategier och åtgärdspunkter. I de fall kommunala visioner kopplas till strategier kan de fungera som ett verktyg och utgångspunkt för andra aktörer, som fastighetsägare, i en stadsutvecklingsprocess. Och viktigast av allt är att strategier bidrar till att saker händer och inte stannar vid diskussioner, vilket leder in till nästa lärdom.

Betydelsen av att göra. Det är viktigt att saker händer av flera orsaker. För det första att de förändringar man talar om i gemensamma målbilder och strategier blir verklighet och stärker platsen. För det andra är görandet en del av tankeprocessen. Genom att göra upptäcker man potentiella förbättringar från den ursprungliga idén. Därför är det viktigt att relativt tidigt i en process börja testa sig fram. För det tredje är det först när saker görs som det kan vara lättare att få med sig skeptiker. Att konkret kunna se förändringar är lättare för människor att ta in och förstå vad de handlar om. Att göra är på så sätt också en del i att skapa en gemensam målbild.

Långsiktighet. Även om betydelsen av att göra är centralt är en viktig insikt att det inte går att göra allt på en gång. Det är därför viktigt att det finns en långsiktighet i stadsutvecklingsprojekt.

Rekrytera verksamheter som vill bidra. För ett fastighetsbolag är det viktigt att rekrytera hyresgäster utifrån en djupare analys än enbart om hyresgästen klarar att betala hyran. Centralt är att det finns en vilja bland hyresgäster att bidra till hela områdets utveckling. Som ett sätt att ha med sig detta vid företagsetableringar använder sig Atrium Ljungberg av en ekvation: (EQ+IQ)/m3=Sickla. Det vill säga att maximera andelen hjärna och hjärta per kvadratmeter. Gemensamma värderingar är en grundplåt för att lyckas.

Lokala förutsättningar. Slutligen är det viktigt att analysera de lokala förutsättningarna. Det handlar framför allt om att ta vara på de krafter och aktörer som redan finns på platsen och hur de kan engageras i utvecklingen. På så sätt är varje plats unik, det går därför inte att kopiera ett koncept rakt av.

Kommentera