Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
4 dagar sedan under Noterat | kommentera

Frågor som Sacco väcker

Tobias Tobias

tobias nielsen pier luigi sacco christer gustafsson

För tio år sedan var det Richard Florida som var vida omtalad i Sverige, om vi går till de cirklar som är intresserade av kulturpolitik och regional utveckling. Idag är det den italienska professorn Pier Luigi Sacco.

Det intressanta är att Sacco inte alls håller med Florida. Vilket väcker frågan om varför någon slår an i en viss miljö, vid ett givet tillfälle. Sacco konstaterar att det just i Sverige finns en stor förståelse för hans ramverk ”Kultur 3.0″ (läs min bloggpost från 2011 här; svensk översättning av rapporten här).

Han är i dagarna på Sverigeturné. I förrgår pratade han i Uppsala, igår i Stockholm och idag i Visby. Jag har träffat honom några gånger och lyssnade igen på honom på det fina Italienska kulturinstitutet igår i Stockholm.

När man hör honom inom ramen för en 45-minuterspresentation, så väcks några frågor. Professor Lars Strannegård, som utöver att vara rektor på Handelshögskolan i Stockholm också är ledamot i Statens kulturråds styrelse, ställde i en efterföljande panel den givna frågan: hur ser Sacco på kvalitet i ett kulturlandskap då deltagande — för alla — betonas?

Frågan hänger ihop med vilken position som det professionella kulturlivet, med konstnärer och kulturinstitutioner, spelar i Saccos ramverk. David Karlsson, som pratat mycket med Sacco tidigare, konstaterade att han just hört Sacco lyftas fram i en diskussion i Kalmar om konsthallen där. Men just institutioner är inte något som Sacco själv lyfter fram i sin korta presentation.

Politik är ju att välja, och man har inte råd att välja allt. Så i förlängningen — är min reflektion — att om deltagande är vad som betonas, skulle det kunna innebära att man från politiskt håll beslutar att exempelvis enbart satsa på ”deltagande” och litet på det professionella kulturlivet. Här tänker jag främst från ett kommunalpolitiskt håll. Jag har sett några sådana exempel.

När jag träffar Pier Luigi över en frukost innan flyget avgår mot Visby, och ihop med kollegan Christer Gustafsson, numera professor vid Uppsala universitet, så konstaterar han att kulturinstitutionernas roll är något han tar för given. Kanske, funderar han, är det hans italienska perspektiv som innebär att han inte lyfter fram det som vi ser som den traditionella kultursektorn. Han menar att givetvis så handlar ”Kultur 3.0″ inte om att institutioner och professionella konstnärer försvinna.

Kultur är ett ord med många innebörder. När ett koncept såsom ”Kultur 3.0″ därför slår igenom, och man inte tar sig tid att faktiskt gå på djupet och läsa, finns det en risk att man utifrån helt egna tolkningar kan skruva konceptet åt ett håll som passar det egna syftet. Så var det med Florida, så riskerar det att bli med Sacco.

Begreppet kultur kan också begränsa. En klangbotten i vad Sacco pratar handlar om hur vi fostrar aktiva, skapande individer — i stället för passiva mottagare av appar, teveserier etc. För att citera Barack Obama: “Don’t just consume things, create things.

Men Obama sade så i ett utspel om att få fler intresserade av programmering. Och då blir klangytan mycket större än för just kultur enbart. Sedan är det förstås så att mycket sker i samspel mellan kultur och IT. Spotify och Soundcloud har inneburit innovationer för kulturområdet, men kommer från teknikhållet.

Motsvarande resonemang gäller över huvud taget att bidra till en miljö med kritiskt tänkande, kreativitet, öppenhet, skaparkraft och olika perspektiv — utöver innovation, tänk även här inkludering, integration och demokrati.

Vi har mycket att lära av Sacco. Men se upp för missbruk.

 

 

 

 

Kommentera
13 april 2015 under Noterat | kommentera

Alice

Tobias Tobias

Nu börjar förslagen komma, nu börjar det bli politik, men nu är det tystare kring Alice Bah Kuhnke.

Helt tyst är det förstås inte — snarare den vanliga diskussionen kring nya insatser (medieutredningen) och några vänliga nickningar när ”nationellt kunskapscentrum om rasism” presenteras.

Och hon har inte varit tyst själv. Den första större intervjun var, tror jag, i Dagens Industris helgbilaga. Där framgick engagemanget tydligt, och det blev nästan parodiskt då det framgick hur mycket hon arbetade samtidigt som hon representerar ett parti — MP — som förespråkar sextimmars arbetsdag. Fredrik Skavlan frågade just om detta när Alice Bah Kuhnke gästade hans program ”Skavlan”, och det något märkliga var att hon inte själv hade reflekterat över detta.

Några intervjuer har varit sensationella sett till frispråkighet och egen personlighet, inte minst den i DN Lördag nedan. När hade vi en minister senast som pratade om att ”olla”?

IMG_8368-0.JPG

Men jämför med det inledande mediedrevet med tonläget nu. Jag var förvånad då över gapigheten hos många, så tidigt, även om jag kan se varför den uppstod. Förväntningarna var höga efter att det kulturpolitiska tomrummet senaste åren, efter Lena Adelsohn Liljeroths större reformer den första tiden.

Nu kommer vårens budget, med en korrigering mot den egna politiken. Det ska bli spännande att följa fortsättningen. Min gissning är att Alice Bah Kuhnke kommer betraktas som en mycket lyckad kulturminister. Hon har utstrålning, engagemang och kommer lära sig området. Förhoppningsvis får hon fler att bli intresserade av kulturpolitik, och att slå vakt om och utveckla kulturbudgeten är kanske en kulturministers viktigaste uppgift. Utöver den statliga budgeten gäller det att överföra inspiration, åtgärder och kunskap som spiller över på regionala och kommunala budgetar och initiativ.

Min andra gissning är dock att hon enbart kommer sitta en kort period på denna stol. Jag gissar att hon har en annan ministerpost eller gör något annat nästa mandatperiod.

Alice Bah Kuhnke var som ung en duktig sprinterlöpare, och det verkar som att hon fortsätter gilla att springa snabbt.

Kommentera
8 januari 2015 under Noterat | kommentera

Skitår? Beror på vem man frågar

Tobias Tobias

2014 har beskrivits som ett skitår med valfiasko, ebola, terror och krig.

Skitår är också ett ord som passar för kulturpolitiken.

En obefintlig kulturdebatt — se ”Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen” — följdes av en skakig inledning för Alice Bah Kuhnke som kulturminister med ett flertal märkliga och tråkiga besked, bland annat nedläggningen av Myndigheten för kulturanalys och kulturinstitut. Och efter nedröstad budget blev det ännu märkligare, med beslut om avvecklingar för stöd till litteratur och kulturtidskrifter. Men sedan kom nya besked. Såväl analysmyndighet som kulturinstitut skulle få vara kvar (i alla fall ett tag till).

I en tid då utvecklingen krävt en mer aktiv kulturpolitik än på mycket länge så dyker ett ord upp: ledarlöst. Och ointresset och okunskapen gäller alla partier.

Vad gäller den sittande kulturministern så tycker jag vi ska ge Bah Kuhnke en ordentlig chans nu, efter den märkliga starten — på alla vis — efter valet. I fredags var det stor intervju med henne i Dagens Industris helgbilaga Weekend. Det är tydligt att hon är oerhört engagerad i sin nya roll. (Men en parentes — var det inte märkligt att den här tala-ut-intervjun kom i Dagens Industri? Jag är ju läsare, men inte de flesta i kultursektorn.)

***

Kulturekonomi är förstås mer än kulturpolitik, men om jag blickar ut så var 2014 också ett år som präglades av ekonomiskt hårda tider för flera kulturnäringar och mediebranschen. Tidningar och tv-bolag har skurit ner, filmbranschen söker efter nya lösningar och bokförlag skär ner.

Men andra kulturella och kreativa näringar kan jubla. Musikbranschen har sina utmaningar — läs samtalet med Elisabet Widlund, Sami — men svensk musik har haft ett fantastiskt framgångsrikt år, inte minst internationellt. Tidskriften The New Yorker (”The Sound of Sweden”) var en av många som skrev om Sverige, och med anledning. Med superproducenter som Shellback och Max Martin så stod ”svensk” musik för en rad låtar på amerikanska Bilboardlistans topp 10. Den svenska musikbranschen ökade med 10 procent.

För varje enskild aktör är det också en fråga om du har något som slår eller inte. En av karaktärsdragen för kulturekonomi är ju affärsmodellen att man skjuter med hagelskott: fyrar iväg ett flertal försök och förhoppningsvis fungerar tillräckligt många. Slentrianmässigt säger man en av tio, men det beror på vilken bransch och vilken aktör. På Volantes förlagsdel hade vi exempelvis ett roligt och bra 2014, absolut inget skitår.

Men vissa branscher går ju bättre än andra. Frågar du också datorspelsbolag så lär du se att det finns många bolag som går otroligt bra. Bara för att ge en fingervisning. Under 2014 köpte Microsoft svenska Mojang AB, företaget bakom Minecraft, för 2,5 miljarder dollar. Det motsvarar en tredjedel av den svenska kulturbudgeten.

***

Hela tiden märks spänningen mellan det nya och det gamla. Vilka blir vinnare och vilka är förlorarna, och hur bör politiken följa med?

Vart leder digitaliseringen oss?

Detta är en fråga som är oerhört levande för de flesta som sysslar med kultur och media idag (eller borde vara det). Jag tänker på den dagligen i min roll som förlagschef för Volante förlag. Men frågan har falnat i det politiska sammanhanget. Det är synd. För fem år sedan gick svallvågorna höga, men då ständigt sammanvävda med prat om pirater och fildelning.

Man missade både då och nu att ”digital kulturpolitik” inte bara handlar om den digitala sfären, utan om vilka konsekvenser som den digitala utvecklingen får för kulturlivet och media generellt. Jag skrev om det en del för fem år sedan, bland annat i en antologi, men också på bloggen. Det här rör filmstöd, bibliotek och eböcker, presstöd, kulturpolitik mot barn och ungdom, läsning och mycket annat.

***

Annars har jag funderat mycket över kulturens roll i samhällsplaneringen och hur den rollen kan stärkas. Jag höll ett föredrag nyligen på det här temat, med sammanfattning här, och tidigare på en europeisk-asiatisk konferens. Samverkan är nyckelordet.

Volante Research jobbade vi också mycket kulturens roll i samhällsutvecklingen på olika sätt; om stadsutveckling i samverkan med exempel från Stockholm-Mälardalen; om utveckling av en kulturell nod i Växjö; om internationella exempel kring kulturens roll i stadsutvecklingen; och med nya tankar ihop med Filmregion Stockholm-Mälardalen hur rörlig bild och film kan integreras på nya sätt.

***

Slutligen, kulturens roll aktualiserades på nytt i början av året med de tragiska dödskjutningarna på franska Charlie Hebdo. ”Konst för konstens skull” har aldrig känts mindre relevant än just nu, apropå stämningarna i kulturdebatten under fjolåret.

Konsten, kulturen och det fria ordet måste ljuda starkt, vitt och brett — och får aldrig tystas. Eller för den delen, isoleras till en avskärmad del för några invigda.

Kommentera
9 december 2014 under Noterat | kommentera

10 rekommendationer för att stärka den kulturella och kreativa sektorn

red red

Vid månadsskiftet ägde ECIAs, European Creative Industries Alliance, slutkonferens rum där de presenterade tio policyrekommendationer utifrån deras arbete de senaste tre åren. Rekommendationerna är indelade i tre områden:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom tvärsektoriell samverkan.
  • Utveckla bättre företagsstöd och tillgång till finansiering i effektiva regionala ekosystem.
  • Mät och öka kännedomen om värdet av den kulturella och kreativa sektorn som en viktig drivkraft för innovation och tillväxt.

Varje rekommendation beskrivs med konkreta exempel ECIA:s slutrapport. Ett exempel på en rekommendation är att införa innovationscheckar för att stärka kreativa företags inriktning att sälja tjänster/produkter till andra företag. Det vill säga ett sätt att stödja ett tvärsektoriellt samarbete.

Ladda ned rapporten och läs mer om vad som diskuterades i panelerna om de olika policyrekommendationerna vid konferensen.

Kommentera
3 december 2014 under Analys, Noterat | 1 kommentar

David och Goliat – kulturens och kreativitetens roll

Tobias Tobias

Jag höll ett föredrag på Mälardalsrådets konferens på temat ”Kreativitetens värde” i förra veckan. Nedan är min sammanfattning av mitt budskap, som jag ombads skriva till Mälardalsrådets webbplats. Där kommer även videoklipp att ligga.

Tips: se även rapporter och annat från Mälardalsrådets arbete i övrigt med en ”öppen och kreativ region”.

11_141125_MDR_MD_1492

 

Låt oss tänka förbi myterna om kreativitetens värden. Det blir felaktigt att betrakta dessa värden som något från sidan, som något oväntat och bara förekommer ibland.

Kreativitetens värden är i stället centrala och blir allt viktigare. Jag ska ge några förklaringar.

Allting blir bättre med en historia – och låt mig gå tillbaka till den om David som besegrar Goliat. Denna myt brukar beskrivas som att David gör det omöjliga, tack vare fantasi, inspiration och mod.

”David och Goliat” är också titeln på en fantastisk bok av Malcolm Gladwell, en bok som mitt förlag Volante gav ut på svenska i början av 2014. Författaren Gladwell pekar på att det i själva verket inte var särskilt oväntat att David vann. Snarare var det helt rimligt om man känner till förutsättningarna. Slungkastare såsom David var helt enkelt en typ av krigare som alltid hade goda möjligheter att besegra en fotsoldat med tung rustning, det vill säga av Goliats typ.

På motsvarande sätt handlar kreativitetens värden inte om något som vi ska vara förvånade över eller ses som en anomali. Kreativitetens värden finns här hela tiden, och blir allt viktigare.

Jag kan börja med att nämna det självklara, apropå själva berättelsen om David och Goliat. Vi bär med oss språket och historier hela tiden, och sådana möjligheter skapar en grogrund för vår identitet och vårt sätt att kommunicera.

En annan aspekt handlar om att vi ska undvika motpoler – det blir kontraproduktivt att måla upp David-mot-Goliat-situationer. På så sätt tror jag inte heller på begrepp som ”kulturledd utveckling” (på engelska culture-led development eller regeneration).

Samverkan blir i stället nyckelord, till exempel för stadsutveckling. All möjlig kreativitet behövs för att hantera våra utmaningar framåt – inte minst hur våra städer ska kunna växa på ett hållbart sätt.

Det innebär också att kulturella och kreativa sektorn behöver öppna upp sig och fundera utanför sina egna branschspår. Inte sällan krävs förnyelse ändå, av andra skäl – många kulturnäringar, och personer som jobbar i dem, möter hårdare och förändrade villkor på sina egna marknader; såsom bokförlag, filmbolag, journalister.

Konkret tycker jag att det kanadensiska projektet One Millionth Tower är ett bra exempel på samverkan. Här samarbetar olika kompetenser, bland annat arkitekter och animatörer, med lokalbefolkningen för att utveckla miljonprogramsområden.

Kreativitetens värden handlar dessutom om vilka jobb som finns kvar. Vi lever i tider av ökad automatisering och jobless growth, tillväxt utan ökad sysselsättning. Vilka jobb kommer egentligen bli kvar? Enligt ny forskning så kommer ungefär hälften av nuvarande yrken försvinna inom tio–tjugo år, men av de kreativa yrkena så är siffran snarare åtta av tio.

Slutsatsen är alltså att kreativitetens värden inte handlar om tillägg, utan om något som finns med oss hela tiden – och som kommer bli ännu viktigare framåt beroende på samhällsutmaningar, inte minst en förändrad arbetsmarknad.

Kommentera
28 november 2014 under Noterat | kommentera

Kulturella och kreativa sektorn går samman i GB

red red

creativeindustriesfed

I Storbritannien har ett initiativ, The Creative Industries Federation, startats i tisdags där den kulturella och kreativa sektorn går samman för att påverka politiken att skapa bättre förutsättningar för sektorn. The Creative Industries Federation samlar såväl organisationer inom privat och offentlig sektor och från multinationella företag till soloföretagaren. De ska bland annat arbeta för att göra det lättare att anställa från andra länder, immateriella rättigheter och kreativa ämnen i utbildningssystemet.

Bakom initiativet är grundaren designern Sir John Sorrel och vd är John Kampfner, ordförande för kulturinstitutionen Turner Contemporary. I dagsläget samlar förbundet cirka 220 organisationer, däribland BBC, London Symfoniorkester, Bloomberg och Google.

Kommentera
5 november 2014 under Noterat | 2 kommentarer

Nedläggning av granskning

Tobias Tobias

Det är inte bra att Myndigheten för kulturanalys läggs ner helt utan analys eller ordentlig motivering. Andra analysmyndigheter ska ses över, har regeringen meddelat, men Kulturanalys läggs ner direkt.

Förvånande också.

Jag har suttit med i Insynsrådet och tycker att myndigheten gjort mycket och mycket bra för små medel. Utöver de rapporter som synts så har myndigheten fungerat som en koordinerande aktör för den kulturpolitiska forskning som bedrivs. Tidigare hade det kulturpolitiska observatoriet Swecult en sådan roll, men detta har avvecklats.

Jag minns när jag började verka i fältet. Det kändes ensamt… Främst kanske för att man inte hade koll på varandra eller gavs utrymme i kulturpolitiska diskussioner.

Den senaste tiden har det blivit mycket bättre, och varit viktigt i tider på kunskap behövts särskilt ute i kommuner och regioner i samband med införandet av Samverkansmodellen.

På den konferens som Myndigheten för kulturanalys arrangerade i måndags så presenterade professor Bengt Jacobsson, Södertörns högskola, en ny bok om kulturpolitik. Han konstaterade att den kulturpolitiska styrningen framför allt består i organiseringen.

Risken är att en extern granskning av denna organisering — och finansieringen av den — inte kommer ske framåt. De olika kulturmyndigheterna kan utvärdera utifrån sina egna relationer och områden, men gör det sämre när det gäller sin roll i den kulturpolitiska helheten.

Myndighet eller inte — en granskningskapacitet framåt när det gäller kulturpolitiken och kulturpolitiska anlayser är mycket viktig.

Kommentera
3 november 2014 under Noterat | kommentera

50 miljoner till filmfond i Stockholm

Tobias Tobias

Äntligen!

I förra veckan gick Roger Mogert (S), nytt stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm, ut och meddelade att Stockholms stad ska bli fullvärdiga medlemmar i Filmregion Stockholm-Mälardalen och att Stockholm ska ta en ”ledande roll” i att dra in 50 miljoner kronor till en fond för investering i film. Det är alltså en del av de vallöften Mogert gick ut med i våras i en debattartikel i SvD.

Vi får se vad det innebär i praktiken, men jag tycker att det är rimligt — både som boende i och som analytiker — att Stockholms stad inte bara ska glida på andra kommuners engagemang och finansiering, utan faktiskt betalar utifrån sin befolkningsstorlek.

Man kan från ett Stockholms stad-perspektiv hävda att det i många fall råder motsatt förhållande, att huvudstaden bekostar mycket som kranskommunerna drar nytta av. Visserligen, men Stockholm har redan en fördel i att så många statliga verksamheter ligger här, och jag tycker att man som huvudstad även ska ta på sig en ledartröja i sin region.

Jag har varit med på denna resa i tio år. Då började vi med rapporten som blev ”Filmen och staden”, då vi konstaterade att Stockholm saknade ett erbjudande för film- och tv-producenter och vi jämförde med New York, Rotterdam, London och Paris. Vi försökte också förklara de olika effekter och värden som uppstår i samband med en filmproduktion.

Tio år har gått. Branschutvecklingen har knappast stått stilla, så det är inte samma svar på alla frågor längre. Men jag är övertygad om att huvudstaden har mycket att vinna på detta.

 

filmenstaden
Kommentera
25 oktober 2014 under Noterat | 1 kommentar

Creative Cities and Crossovers

Tobias Tobias

I gave a talk at the 6th Asia-Europe Culture Ministers Meeting in Rotterdam last week – and returned home with a few conclusions. The headline of the three-day conference was Creative Industries.

The first conclusion was how we talked about creative cities as important for creating a sustainable future. Every available and useful tool is needed to tackle current and future challenges. New innovations are needed, and hence creative skills are critical.

This illustrates however a shift, compared to previous policy discussions which emphasize attractiveness or the cultural and creative sector (and the creative industries). The background report was titled Crossovers and when writing about “creative cities”, Charles Landry – perhaps the person most associated with the term – emphasizes sustainability.

I would not say that this is new. In a blog post almost three years ago, looking back at the previous year, I dubbed 2011 ”the year of ‘the change'”.

***

Back to Rotterdam. I was one of the speakers at the workshop, which happened to be labeled “Creative Cities”. I was invited by the Department of Culture of Sweden (for reasons you have to talk to them about ;-). However, my talk circled around why it is important to apply a holistic perspective designing policies for a ‘creative city’. At the least, this involves a combination of cultural policy and business and innovation policy.

What is important here  is that innovation or economic policy must not colonize cultural policy. This would imply an imbalance that would not acknowledge the central role of art and culture, and would thus reduce their significance for the economy.

***

There are of course various perspectives at a conference like this. Representatives from the Asian countries stressed the cultural heritage and I talked more about creative industries such as the music industry, mentioning Spotify and Max Martin.

After this session I headed to a more informal workshop with the European Creative Business Network, invited by Leo van Loon (at the picture below). The perspective here was more action-oriented and start up-focused, although crossover was a key word also here.

 

IMG_7533-3.JPG
IMG_7537-3.JPG

 

IMG_7542-2.JPG

 

 

Kommentera
24 oktober 2014 under Noterat | 1 kommentar

Kulturbudgetens utveckling

red red

Kommentera