Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
15 november 2015 under Noterat | kommentera

I hemstaden — kulturpolitik och småstaden

Tobias Tobias

Min uppväxt i en småstad har präglat mig oerhört. Känslan av att stå utanför där det verkligen händer. Outsiderperspektivet. Och, för den delen, alla möjligheter. Här fanns personer som uppmuntrade. Här fanns tid. Här fanns lokaler. Här fanns utrymme för kreativitet, att fylla tomrummen.

Allt detta har funnits med mig under åren som jobbat med kulturekonomiska analyser, just förståelsen för att Stockholm inte är centrum för alla.

Men trots ett hundratal företag i Skandinavien (och några längre bort) så har jag aldrig varit hemma i Vetlanda och föreläst tidigare. Därför var det extra kul att stå på en scen i museet och träffa gamla bekanta.

Inför besöket formulerade jag också några tankar om småstadens roll i kulturpolitiken och för den kulturella och kreativa sektorn. Jag har ju själv varit med i utredningar som visat att två tredjedelar av alla sysselsatta i denna sektor finns i huvudstadsregionen.

Krönika i Vetlanda-Posten: Kulturen kräver långsiktiga lokala satsningar

Ni som följt med ett tag hittar inga nyheter här, men för många är en text av den här sorten fortfarande helt ny.

tobiasvetlandabesk

 

Kommentera
10 oktober 2015 under Noterat | kommentera

Från kulturekonomi till idrottsekonomi

Tobias Tobias

Screen Shot 2015-10-19 at 13.52.37

Jag har det senaste året var med i en utrednings- och forskargrupp som försökt utreda idrottens värden och effekter. Vissa överlappningar kring kulturekonomi är uppenbara, inte minst när vi talar om evenemang och arenor. Det blir ett flertal rapporter och studier kring detta.

En annan del har handlat om beskriva idrottens värden och effekter. I bakhuvudet hade jag den skrift som jag och Joakim Sternö sammanställde för Svensk Scenkonst för drygt fem år sedan, och som tryckts i ett flertal upplagor, totalt i över 10.000 exemplar: Kulturens värden och effekter (se ovan)

Det senaste året har vi på Volante Research kunnat arbeta med Stockholms idrottsförbund med en liknande studie, som vi sedan kompletterat med fördjupningar.

Resultatet är tre rapporter, som alla är försök att vara banbrytande, och med inspiration även tillbaka till kulturekonomi:

Värdet av idrottshallar. Här har vi även fångat upp ickebrukarvärden på samma sätt som vi bland annat gjorde då vi mätte kulturens betydelse i Norrbotten, till exempel Kulturens hus i Luleå.

Sportbranschen i siffror. På samma sätt som varit fallet för många branscher i den kulturella och kreativa sektorn, så är båda ambitions- och kunskapsnivån låg vad gäller statistik för sportnäringen. I det här fallet har vi tagit lärdomar från branschstudier av exempelvis modebranschen och musikbranschen.

– Idrottens effekter och värden. En översikt av sju olika effekter och värden.

 

Screen Shot 2015-10-19 at 13.54.19

Varför steget från kulturekonomi till idrottsekonomi? Ett svar handlar om personligt intresse. Ett annat handlar om många beröringspunkter, vilket jag antar att många på en kultur- och fritidsförvaltning vittnar om. Här är några exempel:

  • Balans mellan professionella (elit) och utövare (bredd, barn och unga, motionärer).
  • Arenaekonomi, allt ifrån planläggning till analyser av turistekonomiska effekter. I många fall rymmer arenorna både idrotts- och kulturevenemang.
  • Hur verksamheter ska organiseras, med ofta en stor del ideella krafter som ska samsas bredvid intäktsmål och aktivas löner.
  • Fokus på barn och unga med uttryckta samhälleliga mål; för idrott framför allt folkhälsa och gemenskap, för kultur mer betoning på kreativitet.
  • Idrott och kultur har båda imageskapande effekter. Ett evenemang eller en lokal idrottsförening bidrar till att känna stolthet vilket stärker identiteten och självförtroendet.
  • Båda sektorerna bygger i stor utsträckning på ett ideellt engagemang.
  • Den finansiella basen för breddverksamheten inom både idrottssektorn och kultursektorn vilar på bidrag från offentliga medel.
  • Företagen inom sportsektorn och den kulturella och kreativa sektorn utgörs till stor del av enmansföretag.
Kommentera
28 september 2015 under Noterat | kommentera

Bibliotekens värde

Tobias Tobias

Screen Shot 2015-10-19 at 13.36.57

Hur mäter man värdet av bibliotek?

Vi är många som kan vittna om vad bibliotek för oss. Sådana berättelser studsar fint mot någon med liknande upplevelser, men sämre mot någon som inte kan identifiera sig med liknande bakgrund.

På diskussionen om skolbibliotekens värden på Bokmässan gick jag igenom den danska, uppmärksammade studien som presenterades i vintras. Den danska studien har i sin tur utgått ifrån en norsk avhandling som kom för flera år sedan.

Men om vi ska kika på den danska rapporten så menar utredarna att värdet av bibliotek uppgår till 6 miljarder kronor totalt. De utgår ifrån tre komponenter:

1) Kulturellt och socialt bidrag. Här mäter de ickebrukarvärden på samma sätt som bland annat jag varit med och gjort på olika sätt; se till exempel den här studien i Norrbotten. Vad är man beredd att betala för bibliotek? I ett scenario såvida motsatsen är nedläggning.

2) Kunskapsbidrag. Biblioteken är en av de viktigaste krafterna för att stimulera barns läsande utanför skoltid. Genom att förbättra barns läsförmåga bidrar biblioteken till en högre utbildningsnivå i samhället, vilket i sin tur påverkar produktivitet och BNP.

 

3) Digitaliseringsbidrag. Den här delen är på marginalen och syftar specifikt på kurser som bibliotek i Danmark lett för att utbilda de danska medborgarna för att hantera digitala miljöer.

Kommentera
22 september 2015 under Noterat | kommentera

Bokmässa, kulturekonomi i verkligheten och bibliotekspanel

Tobias Tobias

Evernote Camera Roll 20150922 230559

Får en bild i mobilen från Göteborg. Vår monter — Volante förlag — håller på att sättas upp. Snart väntar fyra extremt intensiva dagar med böcker, samtal och dålig mässluft.

Det är kulturekonomi i verkligheten.

Kultur — berättelser, kunskap och hantverket bok – till försäljning. Och framför allt människorna bakom.

För mig som förlagschef väcker just mängden en rad tankar. Sticker vi ut bland alla montrar? Hur står sig våra böcker? Är tillräckligt många intresserade av att köpa? Hur står sig boken? Vilka är egentligen våra läsare?

Volantes monter (B08:19) blir den största för oss hittills, så välkommen förbi! Från ett kulturekonomiskt och politiskt perspektiv rekommenderar jag framför allt våra seminarier med Linda Liukas (”hur en sagobok om programmering engagerade en hel värld”) och Andrew Keen (”Internet är inte svaret”). Se nedan för tider.

Från ett mer allmänmänskligt perspektiv måste man förstås lyssna på psykologstjärnan Daniel Goleman, om hans samtalsbok med Dalai Lama om godhetens kraft. Fredag kl 09:30-09:50 (C04:32) i samtal med Maria Carling från SvD.

Och apropå politik är ju Dagens Nyheter-journalisten Viktor Barth-Krons debutroman ”Gröna gården” obligatorisk. Han signerar till exempel i Volante-montern kl 15-16 på fredag. Han lär också dyka upp på DN-scenen.

I år är jag också med i en diskussion på fredag kl 10.00 om skolbibliotek (plats E1, E00:01; seminariekort krävs). Se mina tankar från i våras då en uppfriskande biblioteksdiskussion pågick.

Utmaningen för oss i panelen blir väl bara att inte vara alltför överens.

Fest? I vår monter torsdag kväll från kl 17. Du är välkommen! Det blir öl och pizza. (Tyvärr är jag inte själv på plats då. Kommer med Daniel Goleman direkt från Skavlan-studion på torsdag kväll.)

***

Några tider, apropå Linda Liukas och Andrew Keen:

Torsdag
Kl 13.00-13.20 Linda Liukas, Digitala torget (F02:32)
Fredag
Kl 16:00-16:20 Linda Liukas, Digitala torget (F02:32)
Lördag
Kl 15:30-15:50 Andrew Keen, Digitala torget (F02:32)
16:30 Varför är inte internet svaret? Med Andrew Keen och Andreas Ekström (Molnet scen, G-hallen, G02:36)
Söndag
Kl 14:00-14:50 Andrew Keen, Digitala torget (F02:32)

***

Det brukar bli några av årets roligaste och mest minnesvärda dagar. Första mässan för mig var för 21 år sedan, som värnpliktig reporter på Värnpliksnytt (de hade nog inte haft någon reporter på plats tidigare). Jag intervjuade bland andra Norman Mailer och Olov Svedelid (RIP), utöver de svenska storförfattarna som fortfarande upptar en stor plats på scenen (Klas Östergren, Jan Guillou, PO Enquist).

Snart är det dags igen.

Dålig luft, men enormt många bra samtal.

Kommentera
16 juni 2015 under Noterat | kommentera

Festivaler och sociala medier (ännu en festivalsommar)

Tobias Tobias

Varje år vid den här tiden brukar snacket om festivalsommaren vara igång. Det brukar vara julafton för mig, och jag varit med i otaliga intervjuer på temat och skrivit — i omfattning — hundratals sidor om festivalernas marknad och organisationer.

Och några blogginlägg: se här exempelvis om festivaler. Festivaler har i sig en fantastisk energi — vilket kan kopplas till en stor satsning vid ett tillfälle och på så sätt hög risk och stort fokus — och inbegriper en intrikat balans mellan affären, musiken och varumärket. Dessutom speglar festivalerna samhällsutveckling i stort. Vad unga gör, vad vuxna gör (tänk Sweden Rock), vilka som har pengar, vart man reser, hur man vill bo, vad man lyssnar på när det inte är via Spotify.

Volante Research är vi därför glada att Christofer Laurell har förlagt sitt forskningsprojekt hos oss och att han ska utforska evenemang och platser generellt, men också sommarfestivalerna specifikt just nu i sommar.

Jag brukar skämtsamt kalla honom för en big data-forskare, då hans informationssystem hela tiden tankar in vad som skrivs på sociala medier. Hans kartläggning drog igång med Sweden Rock häromveckan och 11.500 inlägg samlades in bara från den festivalen.

Sedan ska han tolka vad som skrivs, inte bara jämföra mängden inlägg. Steget vidare är att analysera hur den fysiska platsen samspelar med digitala rummet. Läs mer här om Christofer Laurell och hans forskningsprojekt. (Andra teman kommer vara museer och arenor, men mer om det senare.)

Förhoppningsvis får vi nya saker att säga om festivalerna. Rapporten nedan är från 2004 och handlade om Hultsfredsfestivalen i förhållande till sin kommun och andra aktörer. Vilka värden skapas och för vem?

IMG_9263.JPG

 

 

 

Kommentera
15 juni 2015 under Noterat | 2 kommentarer

Har vi råd att vara utan bibliotek?

Tobias Tobias

Bibliotek har länge varit en av hörnpelarna i vårt samhälle, och förstås i kulturpolitiken. Men som med allt som inte förändras eller debatteras så ökar risken att man tappar sin funktion och kraft.

När vi — på flera sätt — mätte kulturens olika värden i Norrbotten häromåret stack bibliotekens betydelse ut.

norrbottenbiblio2

Men samhället förändras och biblioteken påverkas också. Därför är jag glad över den senaste tidens biblioteksdebatt.

Jag är också glad över att ha blivit inbjuden till en panel på Bokmässan på temat ”Har vi råd att vara utan skolbibliotek?” (fredag 25/9 kl 10.00), som bland annat tar fasta på den danska biblioteksstudien om bibliotekens värde. Jag tänker bygga upp något liknande till diskussionen i september.

Debatten pågår för fullt. Idag skriver Neos chefredaktör Paulina Neuding en kommentar efter otaliga andra artiklar som har följt efter hennes första krönika, om ett beslut att minska öppettiderna på ett bibliotek i Hässelby i västra Stockholm. Beslutet var en följd av att väktare fått tillkallas till biblioteket vid flera tillfällen då några ungdomar och män uppträtt hotfullt och aggressivt mot personal och andra besökare.

Kati Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm, kommenterade krönikan och tyckte att Neuding förenklade och skrev bland annat: “Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla.”

En bibliotekarie från Hässelby, Einar Ehn, svarade och menade att Hoflin gav utryck för att relativisera problem i förorten och reducera människorna på dessa platser till att de inte kan bättre än så.

Sedan har debatten fortsatt i flera olika medier bland bibliotekarier, kulturjournalister och opinionsbildare. Debatten har fortsatt och vuxit kring arbetsmiljön och social oro i vissa stadsdelar men även kring frågan om vad ett bibliotek är för typ av plats på 2010-talet (Ett exempel är Niclas Lindberg, generalsekreterare för svensk biblioteksförening, som vill “ifrågasätta tysthetsnormen som råder på bibilioteket”). Paulina Neuding även har följt upp sin granskning i Magasinet Neo och länkar vidare till flera olika debattörer.

Kommentera
20 maj 2015 under Gäst | kommentera

Gästkrönika: Vad gör du om budgeten minskar med 25 procent?

red red

cake-cut

I finanskrisens efterdyningar var politikerna i Nederländerna tvungna att förhålla sig till en svikande skattebas. En av de åtgärder politikerna genomförde var att minska den nationella kulturbudgeten med 25 procent. Det var mindre än nedskärningarna i Storbritannien men bland de högre i Europa, en utveckling som Myndigheten för kulturanalys skrev om. Exakt varför man valde att göra som man gjorde kan diskuteras i timmar med kulturpolitiska tänkare på kaféer i Amsterdam. Populism? Bristande helhetssyn? Eller bara pragmatism?

Jag var nyligen på konferensen ”Beyond Ballet” i Arnhem i Nederländerna. Där träffade jag chefer från ledande Nederländska kulturinstitutioner och fick höra hur de såg på konsekvenserna av neddragningen, nu när det gått två och ett halvt år. Inför mötet var jag nyfiken på att höra berättelser om hur man hade förhållit sig till den nya verkligheten.

Den generella stämningen var överraskande nog positiv, dagens situation upplevdes som rätt bra. Neddragningarna har fått verksamheterna att fokusera mer på publiken än på de nationella finansiärerna menade en chef för ett nationellt danskompani. En annan chef för en stor kulturinstitution med global räckvidd menade att neddragningarna inneburit en kvalitetshöjning, det vill säga att det bara är de institutioner med högst kvalitet som idag finns kvar.

En företrädare för en mindre, fristående konstverksamhet var mer skeptisk och menade att det är de stora varumärkena som spelar på den internationella arenan och de pedagogiska verksamheterna som klarat sig efter neddragningarna. Konstnärsdriven verksamhet har gått på knäna under de senaste åren, men nu har det börjat vända och det finns möjligheter att hitta nya vägar.

Att ha i åtanke kring de positiva vittnesmålen är också att det är vinnarna som skriver historien och de nedlagda institutionerna inte var representerade på konferensen. Som en parantes finns ett intressant brittiskt initiativ, Lost Arts, som kartlägger kulturverksamheter som försvunnit till följd av nedskärningarna i Storbritannien.

I höstas efter att regeringens budget röstades ner i Sverige flyttade en neddragning om 15 miljoner runt, vem skulle ta Svarte Petter? Myndigheten för kulturanalys? nej, kulturtidskrifterna? nej, regionerna blev det istället som fick ta nedskärningarna som innebar cirka ca 700 tkr per region (beroende på storlek). Men regeringen hittade snabbt ett sätt att kompensera i vårbudgeten. Neddragningen blev således inte verklighet.

Jag tror den Nederländska erfarenheten har något viktigt att lära oss om sammansättningen av finansieringskällor på större institutioner och hur finansiering av verksamheten kan säkras över tid. Förändringen i budgeten har tvingat kultursektorn att uppdatera sig själv och fundera kring sin egen roll, att vara tydligare med vad för erbjudande de har till publiken men även till samhället i stort.

Om du som läser detta är ledare eller ekonom på en institution rekommenderar jag att ni gör en simulation där ni tar bort 25 procent av de offentliga intäkterna och hittar en plan för hur ni skulle agera vid det scenariot.

För vad skulle ni göra? Osthyvla ner eller tårtspada bort? Om ni inte vill dra ner, var hittar ni de nya inkomstkällorna och om de finns alternativa inkomstkällor, varför har inte agerat på dessa ännu?

Om du är politiker som läser detta tycker jag att du och några partikollegor ska åka till Holland eller Storbritannien och besöka ett par institutioner. Gillar ni vad ni ser? Intervjua systerpartiets medlemmar om hur de ser på förändringarna. Men kolla då även på Frankrike och södra Belgien som efter krisen har satsat mer på kultur.

Ett proaktivt förhållningssätt är något som alla skulle tjäna på, annars riskerar kampen om att slippa ta besparingarna bli en smutsig affär.

***

Max Valentin, vd Fabel.

Kommentera
22 april 2015 under Noterat | kommentera

Frågor som Sacco väcker

Tobias Tobias

tobias nielsen pier luigi sacco christer gustafsson

För tio år sedan var det Richard Florida som var vida omtalad i Sverige, om vi går till de cirklar som är intresserade av kulturpolitik och regional utveckling. Idag är det den italienska professorn Pier Luigi Sacco.

Det intressanta är att Sacco inte alls håller med Florida. Vilket väcker frågan om varför någon slår an i en viss miljö, vid ett givet tillfälle. Sacco konstaterar att det just i Sverige finns en stor förståelse för hans ramverk ”Kultur 3.0″ (läs min bloggpost från 2011 här; svensk översättning av rapporten här).

Han är i dagarna på Sverigeturné. I förrgår pratade han i Uppsala, igår i Stockholm och idag i Visby. Jag har träffat honom några gånger och lyssnade igen på honom på det fina Italienska kulturinstitutet igår i Stockholm.

När man hör honom inom ramen för en 45-minuterspresentation, så väcks några frågor. Professor Lars Strannegård, som utöver att vara rektor på Handelshögskolan i Stockholm också är ledamot i Statens kulturråds styrelse, ställde i en efterföljande panel den givna frågan: hur ser Sacco på kvalitet i ett kulturlandskap då deltagande — för alla — betonas?

Frågan hänger ihop med vilken position som det professionella kulturlivet, med konstnärer och kulturinstitutioner, spelar i Saccos ramverk. David Karlsson, som pratat mycket med Sacco tidigare, konstaterade att han just hört Sacco lyftas fram i en diskussion i Kalmar om konsthallen där. Men just institutioner är inte något som Sacco själv lyfter fram i sin korta presentation.

Politik är ju att välja, och man har inte råd att välja allt. Så i förlängningen — är min reflektion — att om deltagande är vad som betonas, skulle det kunna innebära att man från politiskt håll beslutar att exempelvis enbart satsa på ”deltagande” och litet på det professionella kulturlivet. Här tänker jag främst från ett kommunalpolitiskt håll. Jag har sett några sådana exempel.

När jag träffar Pier Luigi över en frukost innan flyget avgår mot Visby, och ihop med kollegan Christer Gustafsson, numera professor vid Uppsala universitet, så konstaterar han att kulturinstitutionernas roll är något han tar för given. Kanske, funderar han, är det hans italienska perspektiv som innebär att han inte lyfter fram det som vi ser som den traditionella kultursektorn. Han menar att givetvis så handlar ”Kultur 3.0″ inte om att institutioner och professionella konstnärer försvinna.

Kultur är ett ord med många innebörder. När ett koncept såsom ”Kultur 3.0″ därför slår igenom, och man inte tar sig tid att faktiskt gå på djupet och läsa, finns det en risk att man utifrån helt egna tolkningar kan skruva konceptet åt ett håll som passar det egna syftet. Så var det med Florida, så riskerar det att bli med Sacco.

Begreppet kultur kan också begränsa. En klangbotten i vad Sacco pratar handlar om hur vi fostrar aktiva, skapande individer — i stället för passiva mottagare av appar, teveserier etc. För att citera Barack Obama: “Don’t just consume things, create things.

Men Obama sade så i ett utspel om att få fler intresserade av programmering. Och då blir klangytan mycket större än för just kultur enbart. Sedan är det förstås så att mycket sker i samspel mellan kultur och IT. Spotify och Soundcloud har inneburit innovationer för kulturområdet, men kommer från teknikhållet.

Motsvarande resonemang gäller över huvud taget att bidra till en miljö med kritiskt tänkande, kreativitet, öppenhet, skaparkraft och olika perspektiv — utöver innovation, tänk även här inkludering, integration och demokrati.

Vi har mycket att lära av Sacco. Men se upp för missbruk.

 

 

 

 

Kommentera
13 april 2015 under Noterat | kommentera

Alice

Tobias Tobias

Nu börjar förslagen komma, nu börjar det bli politik, men nu är det tystare kring Alice Bah Kuhnke.

Helt tyst är det förstås inte — snarare den vanliga diskussionen kring nya insatser (medieutredningen) och några vänliga nickningar när ”nationellt kunskapscentrum om rasism” presenteras.

Och hon har inte varit tyst själv. Den första större intervjun var, tror jag, i Dagens Industris helgbilaga. Där framgick engagemanget tydligt, och det blev nästan parodiskt då det framgick hur mycket hon arbetade samtidigt som hon representerar ett parti — MP — som förespråkar sextimmars arbetsdag. Fredrik Skavlan frågade just om detta när Alice Bah Kuhnke gästade hans program ”Skavlan”, och det något märkliga var att hon inte själv hade reflekterat över detta.

Några intervjuer har varit sensationella sett till frispråkighet och egen personlighet, inte minst den i DN Lördag nedan. När hade vi en minister senast som pratade om att ”olla”?

IMG_8368-0.JPG

Men jämför med det inledande mediedrevet med tonläget nu. Jag var förvånad då över gapigheten hos många, så tidigt, även om jag kan se varför den uppstod. Förväntningarna var höga efter att det kulturpolitiska tomrummet senaste åren, efter Lena Adelsohn Liljeroths större reformer den första tiden.

Nu kommer vårens budget, med en korrigering mot den egna politiken. Det ska bli spännande att följa fortsättningen. Min gissning är att Alice Bah Kuhnke kommer betraktas som en mycket lyckad kulturminister. Hon har utstrålning, engagemang och kommer lära sig området. Förhoppningsvis får hon fler att bli intresserade av kulturpolitik, och att slå vakt om och utveckla kulturbudgeten är kanske en kulturministers viktigaste uppgift. Utöver den statliga budgeten gäller det att överföra inspiration, åtgärder och kunskap som spiller över på regionala och kommunala budgetar och initiativ.

Min andra gissning är dock att hon enbart kommer sitta en kort period på denna stol. Jag gissar att hon har en annan ministerpost eller gör något annat nästa mandatperiod.

Alice Bah Kuhnke var som ung en duktig sprinterlöpare, och det verkar som att hon fortsätter gilla att springa snabbt.

Kommentera
8 januari 2015 under Noterat | kommentera

Skitår? Beror på vem man frågar

Tobias Tobias

2014 har beskrivits som ett skitår med valfiasko, ebola, terror och krig.

Skitår är också ett ord som passar för kulturpolitiken.

En obefintlig kulturdebatt — se ”Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen” — följdes av en skakig inledning för Alice Bah Kuhnke som kulturminister med ett flertal märkliga och tråkiga besked, bland annat nedläggningen av Myndigheten för kulturanalys och kulturinstitut. Och efter nedröstad budget blev det ännu märkligare, med beslut om avvecklingar för stöd till litteratur och kulturtidskrifter. Men sedan kom nya besked. Såväl analysmyndighet som kulturinstitut skulle få vara kvar (i alla fall ett tag till).

I en tid då utvecklingen krävt en mer aktiv kulturpolitik än på mycket länge så dyker ett ord upp: ledarlöst. Och ointresset och okunskapen gäller alla partier.

Vad gäller den sittande kulturministern så tycker jag vi ska ge Bah Kuhnke en ordentlig chans nu, efter den märkliga starten — på alla vis — efter valet. I fredags var det stor intervju med henne i Dagens Industris helgbilaga Weekend. Det är tydligt att hon är oerhört engagerad i sin nya roll. (Men en parentes — var det inte märkligt att den här tala-ut-intervjun kom i Dagens Industri? Jag är ju läsare, men inte de flesta i kultursektorn.)

***

Kulturekonomi är förstås mer än kulturpolitik, men om jag blickar ut så var 2014 också ett år som präglades av ekonomiskt hårda tider för flera kulturnäringar och mediebranschen. Tidningar och tv-bolag har skurit ner, filmbranschen söker efter nya lösningar och bokförlag skär ner.

Men andra kulturella och kreativa näringar kan jubla. Musikbranschen har sina utmaningar — läs samtalet med Elisabet Widlund, Sami — men svensk musik har haft ett fantastiskt framgångsrikt år, inte minst internationellt. Tidskriften The New Yorker (”The Sound of Sweden”) var en av många som skrev om Sverige, och med anledning. Med superproducenter som Shellback och Max Martin så stod ”svensk” musik för en rad låtar på amerikanska Bilboardlistans topp 10. Den svenska musikbranschen ökade med 10 procent.

För varje enskild aktör är det också en fråga om du har något som slår eller inte. En av karaktärsdragen för kulturekonomi är ju affärsmodellen att man skjuter med hagelskott: fyrar iväg ett flertal försök och förhoppningsvis fungerar tillräckligt många. Slentrianmässigt säger man en av tio, men det beror på vilken bransch och vilken aktör. På Volantes förlagsdel hade vi exempelvis ett roligt och bra 2014, absolut inget skitår.

Men vissa branscher går ju bättre än andra. Frågar du också datorspelsbolag så lär du se att det finns många bolag som går otroligt bra. Bara för att ge en fingervisning. Under 2014 köpte Microsoft svenska Mojang AB, företaget bakom Minecraft, för 2,5 miljarder dollar. Det motsvarar en tredjedel av den svenska kulturbudgeten.

***

Hela tiden märks spänningen mellan det nya och det gamla. Vilka blir vinnare och vilka är förlorarna, och hur bör politiken följa med?

Vart leder digitaliseringen oss?

Detta är en fråga som är oerhört levande för de flesta som sysslar med kultur och media idag (eller borde vara det). Jag tänker på den dagligen i min roll som förlagschef för Volante förlag. Men frågan har falnat i det politiska sammanhanget. Det är synd. För fem år sedan gick svallvågorna höga, men då ständigt sammanvävda med prat om pirater och fildelning.

Man missade både då och nu att ”digital kulturpolitik” inte bara handlar om den digitala sfären, utan om vilka konsekvenser som den digitala utvecklingen får för kulturlivet och media generellt. Jag skrev om det en del för fem år sedan, bland annat i en antologi, men också på bloggen. Det här rör filmstöd, bibliotek och eböcker, presstöd, kulturpolitik mot barn och ungdom, läsning och mycket annat.

***

Annars har jag funderat mycket över kulturens roll i samhällsplaneringen och hur den rollen kan stärkas. Jag höll ett föredrag nyligen på det här temat, med sammanfattning här, och tidigare på en europeisk-asiatisk konferens. Samverkan är nyckelordet.

Volante Research jobbade vi också mycket kulturens roll i samhällsutvecklingen på olika sätt; om stadsutveckling i samverkan med exempel från Stockholm-Mälardalen; om utveckling av en kulturell nod i Växjö; om internationella exempel kring kulturens roll i stadsutvecklingen; och med nya tankar ihop med Filmregion Stockholm-Mälardalen hur rörlig bild och film kan integreras på nya sätt.

***

Slutligen, kulturens roll aktualiserades på nytt i början av året med de tragiska dödskjutningarna på franska Charlie Hebdo. ”Konst för konstens skull” har aldrig känts mindre relevant än just nu, apropå stämningarna i kulturdebatten under fjolåret.

Konsten, kulturen och det fria ordet måste ljuda starkt, vitt och brett — och får aldrig tystas. Eller för den delen, isoleras till en avskärmad del för några invigda.

Kommentera